Det är en stor samhällsframgång att människor idag lever allt längre – ett resultat av medicinska framsteg, bättre levnadsvanor och en välfärd som fungerat. Forskning pekar nu på att vi inom en snar framtid i snitt kommer leva tills vi är en bra bit över 100 år. Men det räcker inte att vi lever längre – de extra åren ska också vara friska, trygga och självständiga.
För att lyckas med det måste vi tänka nytt kring hur omsorgen är organiserad. Antalet äldre ökar snabbt, samtidigt som andelen yrkesverksamma minskar. Det innebär att färre ska ge stöd till fler. Vi kan inte möta det genom att kräva att vår redan hårt arbetande personal springer fortare. Det har prövats – och vi vet att det är en ohållbar lösning.
Vi måste arbeta smartare. Med rätt teknik. Med rätt kompetensanvändning. Och med mod att prioritera.
Därför har vi i Kvartetten (S, KD, L, C) i mars beslutat att se över omsorgen inom ordinärt boende, och nu i maj tagit initiativ till att uppdatera riktlinjerna i enlighet med socialtjänstlagen. Den nya lagen, som träder i kraft 2025, ger nya möjligheter – bland annat ett starkare fokus på förebyggande insatser och större flexibilitet. Insatser som sätts in i tid stärker individens egen förmåga och minskar behovet av mer omfattande vård längre fram.
Ett område med särskilt stor potential är att bryta ofrivillig ensamhet. Ensamhet är inte bara en känsla – det är en riskfaktor för ohälsa. Vi behöver stärka social samvaro, gemenskap och trygghet i våra verksamheter.
Vi behöver också se över hur vi använder personalresurserna. I dag lägger utbildad omsorgspersonal orimligt mycket tid på annat än omsorg, exempelvis städning. Det är inte rimligt. Deras kompetens behövs till omsorg. Städning kan ofta utföras bättre och mer effektivt av andra yrkesgrupper med rätt kompetens.
Samtidigt måste vi värna det rehabiliterande förhållningssättet. Att hjälpa omsorgstagare att själva kunna utföra hushållssysslor med stöd är en friskfaktor – det stärker självkänslan och motverkar passivitet. Det handlar om att hitta rätt balans.
Välfärdsteknik är ytterligare en viktig pusselbit. Ett bra exempel är nattillsyn med kamera. Det kan ge omsorgstagare trygghet genom att de slipper väckas av nattliga besök, samtidigt som personalen frigörs till andra mer omvårdande insatser. Men tekniken ska alltid bygga på frivillighet – det är individen som avgör.
När kan vi se resultat? Det är angeläget att få förändring på plats så snart som möjligt. Men det är ännu viktigare att det blir rätt. Den hemtjänstomläggning som precis nyss trätt i kraft bygger exempelvis på ett uppdrag som gavs under det tidigare styrets tid vid makten för över ett år sedan. Det är rimligt att anta att det kommer att ta ungefär lika lång tid innan vi ser den fulla effekten av de beslut vi nu fattat. Men vi vet att det är vägen framåt.
Vi står i ett tufft läge, men också i en möjligheternas stund. Med rätt verktyg, rätt lagstiftning och mod att prioritera kan vi skapa en äldreomsorg som är både mer mänsklig och mer hållbar.
Det handlar inte om att välja mellan kvalitet och effektivitet. Det handlar om att förstå att de måste gå hand i hand.
Andreas Bohlin (S)
Ordförande Vård- och omsorgsnämnden, Norrköpings kommun
Jenny Lisiderius (Kd)
Vice ordförande, Vård- och omsorgsnämnden, Norrköpings kommun