Jag heter Peter Bernström och jag lever med urinläckage. Det gör jag och några hundratusen svenska män med mig. En nyligen genomförd undersökning som gjorts av marknadsundersökningsföretaget TNS bland 2 000 män i Norden och Baltikum visar att varannan man över 55 år besväras av urinläckage. För vissa handlar det om några droppar men för en av tio är problemet betydligt större än så. Fler än hälften av alla män som drabbats har svårt att prata om det med en vän, var tredje person tar inte ens upp problemet med sin läkare. Och endast en av tio är medveten om att det finns skydd speciellt anpassade för män.
Statistiken kan till stor del förklaras av att det råder tabu kring manligt urinläckage. När media pratar inkontinens framställs det allt som oftast som en kvinnlig åkomma, detta trots att vi efter 75 års ålder nästan är lika många män som kvinnor som drabbas. Susan ”Kniiip” Lanefelt uppmärksammade problemet för över 30 år sedan. I dag har bland annat Linda Wemmert fört upp ämnet på agendan genom sin bok ”Den inkontinenta kvinnan”. Vi män har däremot aldrig uppmanats till att knipa. Trots att det faktiskt kan hjälpa även oss. Några manliga förebilder kan jag inte heller minnas. Nej, män får inte framstå som svaga. Varken själsligt eller kroppsligt. Tabun kring ämnet föder skammen. En skam som för mig, och säkert många andra, är värre än själva dysfunktionen.
För att öka acceptansen och bryta tabun kring manligt urinläckage måste även vården bli bättre på att tackla problemet. När jag själv drabbades, för drygt tio år sedan, fick jag initialt ingen hjälp alls. Det fanns ingen som berättade för mig vilken hjälp som fanns att tillgå – medicin, operation, övningar. Ingen berättade heller att det fanns skydd för män som varken syns, hörs eller luktar. Den första tiden köpte min fru till och med barnblöjor till mig, vi visste inte bättre. Jag fick på egen hand dra i trådarna och begära sjukgymnastik och utprovning av skydd anpassade för mina behov.
Det råder stora kunskapsluckor inom delar av sjukvården. Det har även rapporter om inkontinens från SBU, Kunskapscentrum för Hälso- och sjukvården, bekräftat. Det gör att många män lider i det tysta. De tror, precis som jag gjorde, att deras problem är något unikt. Istället för att berätta om problemet och söka hjälp hittar man på egna lösningar. Barnblöja, bindor, toalettpapper i kalsongerna, eller dubbelt lager underkläder. I värsta fall leder manligt urinläckage till social isolering. Resor, middagar, bio, teater eller restaurangbesök blir otänkbara. Urinläckaget hindrar från att leva ett fullvärdigt liv.
Lösningen är att bryta tystnaden, och uppmärksamma problemet som leder till underbehandling och onödigt lidande. Ett stort ansvar vilar på media. Sprid budskapet att urinläckage drabbar både kvinnor och män!
Vi uppmanar också alla kontinensmottagningar att ansöka om certifiering hos Sinoba, föreningen för kunskap om inkontinens och blåsproblem. Det ska verka som hjälp och inspiration till vårdcentraler att skapa kontinensmottagningar där dessa saknas och att utveckla befintliga kontinensmottagningar så att de håller den kvalitet patienterna har rätt att förvänta sig. Ingen ska lida i onödan av manligt urinläckage.