Bredbandssatsningar på fibernät som underlättar digitaliseringen av Sveriges landsbygd är synnerligen välkomna. För att säkerställa att såväl utbyggnad som kommande drift sker på ett långsiktigt och hållbart sätt är det viktigt att de avtal som i sammanhanget skrivs också är seriösa, långsiktiga och hållbara. Dock har en del kommersiella företag attityden att bygden måste acceptera det som erbjuds – annars blir det inget nät. Både fiberförening och markägare kan då hamna i ett besvärligt läge med ihåliga avtal.
Ett bredbandsprojekt på landsbygden kräver stort engagemang från flera parter. Dels handlar det om ett ideellt engagemang från de som ska ansluta sig till fibern via en fiberförening, dels måste tillgången till mark säkras och dels måste det finnas en kommersiell aktör i form av nätbyggare och ägare av själva fibern.
Det är tusentals mil av fiber som ska grävas ner. Genom en bra dialog om avtal och arbetsmetoder med markägarna (ofta medlemmar i den lokala fiberföreningen) kan projekten genomföras på ett tids- och kostnadseffektivt sätt. Samtidigt drar man då nytta av markägarens kunskaper som gör det lättare att hantera de praktiska problem som kan uppstå under byggnad och drift.
Dock fungerar det inte på detta sätt överallt. Ofta missar man kommunikationen med markägaren. Allt fler erbjuds avtal som där viktiga villkor gällande ersättning, byggande, drift och underhåll saknas. Ibland verkar nätbyggaren vara så dåligt påläst att denne tror att grävning på annans mark ingår i allemansrätten. I några fall har man helt felaktigt påstått att det finns en uppgörelse med LRF kring markåtkomsten.
En mycket viktig fråga är vem som i slutänden kommer att äga nätet och därmed ansvara för drift och utveckling. Det gäller också vart man ska vända sig vid olika typer av problem.
Samtidigt vill de flesta markägare ha uppkoppling och man vill självklart inte bromsa utvecklingen i sin bygd. Markägaren måste självklart ha rätt att påverka villkoren kring det som för en mycket lång tid framöver kommer att finnas i dennes mark. En seriös nätägare bör ha samma intresse.
Det är synd att en viktig landsbygdssatsning nu fylls med dessa problem, och det helt i onödan. Det finns redan en mall för elnätsutbyggnad som fungerar bra och innehåller rimliga avvägningar mellan markägare och nätägare. Den har visat sig fungerat bra även för fiberutbyggnad vilket innebär att man inte behöver använda kommersiella företags hemsnickrade och ihåliga avtal.
Så börja fiberutbyggnaden med en bra dialog med alla aktörer inklusive markägaren. Se till att de avtal som skrivs är långsiktiga och hållbara. Gör man rätt från början kan fibern på ett både tryggt och hållbart sätt medverka till landsbygdens tillväxt och utveckling.