Jan Franzén hävdar i sin artikel att vi som är för varg i landet är i minoritet, vilket är helt fel! Enligt SLU och skriften ”Attityder till varg och vargjakt i Sverige” är 70 procent av det svenska folket för att vargen ska få finnas i vårt avlånga land. Enligt samma källa är även 40 procent av jägarna positiva till att vargstammen ökar. Att hävda att vi som är för vargens existens är en minoritet är därmed helt taget ur luften och bör därför ses som en egen åsikt, inte som fakta.
Att det var bra att skyddsjakten på varg i Långbogenreviret drogs igång kan också ses som en personlig åsikt. Ingen vet i dagsläget om denna skyddsjakt heller har löst problemet med vargattacker om man nog granskar Länsstyrelsens dokument, som var bakgrunden till denna skyddsjakt. Länsstyrelsen tog beslutet om skyddsjakt den 2020-06-11, där det endast i ett av sju nämnda incidenter (som låg som grund för skyddsjakten) var möjligt att med DNA styrka vilken vargindivid som orsakat attacken. Under skyddsjakten var det inte ens denna vargindivid som fick sätta livet till.
Dan Franzén hävdar i sin debattartikel att det inte fanns några tecken på att den skjutna vargtiken var digivande. Detta vet ingen i dagsläget, då SVA i skrivande stund inte är färdiga med sina undersökningar. Enligt Länsstyrelsens vilthandläggare kommer dessa inte vara färdiga förrän tidigast i slutet av augusti.
Att det fanns valpar i reviret under denna skyddsjakt råder det inga tvivel om, då den döda vargvalpen som hittades den 15/6 i reviret visade sig vara just en vargvalp (hona) enligt SVA. Att det var juridiskt rätt att fortsätta skyddsjakten må vara korrekt. Att det däremot skulle vara oetiskt råder det inga tvivel om. I detta läge finns det inga garantier för att någon av föräldraparet inte skjuts. Detta gör att denna skyddsjakt sticker ut bland andra och får i alla fall mig att känna en stark avsmak.
Att fortsättningsvis hävda att det inte finns något utrymme för varg i Östergötland känns förlegat. Länsstyrelsens viltförvaltningsdelegation har beslutat om att Östergötland skall bidra till att bibehålla en gynnsam bevarandestatus på vargen. Enligt habitatsdirektivet 92/43/EEG, har Sverige även tagit på sig att skydda vargen. Att inte följa detta direktiv för att en minoritet i landet inte vill ha varg ser jag därför inte som en gångbar väg framåt. I förhållande till andra EU länder ligger Sverige på 21:a plats över vargtäthet. Länder som Grekland, Spanien, Estland, Lettland, Litauen, Polen m.fl. har högre vargtäthet än vad vi har.
Jag vill även understryka att det finns en ny EU-dom (P-004316/2020) som beslutades om den 11 juni, vilken säger att vargen är fortsatt skyddad även om den rör sig i mänskliga bosättningar eller livnär sig på resurser producerade av människor. Jag vill här poängtera att denna skyddsjakt som Länsstyrelsen i Östergötland beslutade om den 11 juni faktiskt tydligt strider mot denna EU-dom.
Slutligen vill jag att diskussionerna framgent inte ska handla om vargens existens, den ska istället handla om hur vi tillsammans kan hjälpas åt att skydda våra tamboskap på bästa möjliga sätt. Vi behöver därför hitta ett forum för att kunna diskutera hur vi alla ska kunna leva tillsammans, sida vid sida. Rovdjuren är här för att stanna!