Tvåspråkighet är verkligen en tillgång, både för den enskilde och för samhället. Det tror jag alla håller med om, men vi behöver diskutera vems ansvaret är för att skapa möjligheter för detta.
Betydelsen av modersmålsundervisningen för elever som pratar annat modersmål än svenska hemma lyfts ofta upp som något som är otroligt viktigt och i princip en förutsättning för möjligheten att ta sig till svenskan på ett bra sätt. Det må så vara. Jag kan dock inte låta bli att reflektera över hur det kommer sig att Sverige är världsunikt i att erbjuda denna möjlighet och hur alla andra länder i så fall kan ha missat detta? Frågan är retorisk.
Hur stor betydelse ett väl utvecklat modersmål än har för att lära sig ett nytt språk så ifrågasätter jag att det ska ingå i svenska skolans läroplan. Jag anser att om det är något som föräldrar bör kunna ta ansvar för så är det att se till att deras barn lär sig deras modersmål.
I utbildningsnämnden har man tagit beslutet att minska antalet år som elever i Norrköpings kommun erbjuds modersmålsundervisning från hittills 12 år till det som skollagen anger som gräns, vilken är 7 år. Jag anser att utbildningsnämnden har tagit ett rimligt beslut. Är det något skolan ska lägga fokus och resurser på så är det istället att alla elever i svensk skola ska få tillräcklig undervisning för att lära sig vårt svenska språk. Och genom att minska modersmålsundervisningen kan det skapas utrymme för detta.
Men jag är beredd att gå ännu länge. Mitt mål är att få med mig mitt parti i att verka för en lagändring och genom den ta bort modersmålsundervisningen ur skolans läroplan och låta föräldrarna ta ansvaret för att deras barn får lära sig deras modersmål. Jag har därför skrivit en motion som kommer att debatteras och beslutas om på kristdemokraternas riksting i mitten av november.
Jag har förståelse för att det kan vara en utmaning för föräldrar att själva ge en bra undervisning i modersmål. Faktum är att kvalitén i modersmålsundervisning på många håll ifrågasätts även idag när kommunerna har ansvar för den. Det är särskilt svårt med kvalitén i mindre kommuner och i språkgrupper som inte är så stora. Utifrån detta anser jag därför att det är rimligt att statliga medel avsätts för att organisationer ska kunna erbjuda stöd till föräldrar i modersmålsundervisningen för deras barn, t ex genom digitala lärplattformar som föräldrar och deras barn kan använda sig av. Det skulle kunna leda till en högre kvalitet och definitivt en mer likvärdig möjlighet för alla berörda barn att få tillgång till bra undervisning i respektive språk över hela landet.
Så låt föräldrarna få ansvaret för att hjälpa sina barn i det som de kan bäst - modersmålet. Och låt svensk skola fokusera på att lära alla barn en god svenska.