I ledarkrönika i NT den 8 maj sägs att framtida vargförvaltning ska leda till att färre vargar ska finnas, och det ifrågasätts om det är den bästa vägen att gå. Syftet är att minska antalet angrepp på tamdjur och därmed, tror man, öka acceptansen för de få vargar som finns kvar. Följden av en sådan minskning blir att möjligheten till skyddsjakt behöver begränsas för att säkerställa vargens fortsatta existens. Boende i områden där varg tillåts leva kommer att protestera enligt ”IGMO-lagen”. Det är klart att vargen ska få leva, men varför just här, Inte Granne Med Oss. Låt oss fundera på en annan lösning.
Om vargen tillåts, som i Italien med 3500 vargar, bli ett naturligt inslag i omgivningen skulle acceptansen hos allmänheten öka än mer. Redan idag är nära 70% positiva till att vi ska ha varg i vår natur. Genom bred och saklig information kan man bemöta de otaliga myter som finns om vargen. Lyft även fram dess betydelse som topprovdjur i det ekologiska systemet och nyttan som vargen gör genom att begränsa stammarna av skadegörande klövdjur.
Här i Östergötland är frågan om angrepp på tamdjur aktuell, efter ett stort antal rivna får under 2024. Det är, som skrivs i ledarkrönikan, angeläget av flera skäl att begränsa sådana angrepp, inte minst för att fårägare ska slippa den hemska upplevelsen att finna och ta hand om döda och skadade djur.
Bästa sättet att skydda får är med rovdjursavvisande stängsel (RAS). Alltför få gårdar har byggt sådana. Kanske kan de bli flera, då länsstyrelsen här i Östergötland har gått i bräschen och blivit först i landet med att höja det ekonomiska bidraget för att bygga RAS med 20%. Detta är ändå inte full kostnadstäckning, vilket vore önskvärt och endast kan nås om regeringen tillskjuter medel till detta.
Ett problem med vargförvaltningen har länge varit illegal jakt. Det är glädjande att detta uppmärksammats av polisen och att även Svenska Jägareförbundet uttalar att detta är ett problem. Återstår att se vad som kan göras för att stävja tjuvjakt, då det på grund av den tystnadskultur som finns är svårt att upptäcka och lagföra dessa brott.
Det är också ett problem att vissa grupper, som säger sig värna rovdjuren, ägnar sig åt illegal verksamhet, som skadegörelse eller hot mot jägare eller politiker. Sådant beteende blir bara kontraproduktivt i debatten.
Vi fördömer med kraft all illegal aktivitet, från vilken sida den än uppträder. Oavsett åsikter är det genom debatt, som bygger på saklig argumentation och vetenskapliga fakta, som meningsskiljaktigheter bäst kan lösas.
Christer Davidsson
Regionansvarig i Östergötland
Svenska Rovdjursföreningen