Vi befinner oss onekligen i en speciell tid, när isolering och fysiskdistansering pågår vecka ut och vecka in. Uteblivna besök av nära och kära, avsaknad av en kram eller bara att få mötas och prata en stund. Den som ligger sjuk i covid-19 behöver ett leende men möts av munskydd och visir. Anhöriga kan inte komma på besök ens om läget är riktigt kritiskt.
Det är verkligen inte så här det är tänkt att vi människor ska leva. Det gör ont i både kropp och själ när vi inte kan träffas och finnas för varandra så som vi är vana.
Glädjande är ändå att nya idéer väcks till liv. Omtanken om människor i riskgrupp eller karantän öppnar upp för nya initiativ. Man kan i ökad utsträckning handla mat på distans och påsarna ställs rakt in i bilen, många restauranger säljer middagsmaten i så kallade doggy bags och erbjuder hemkörning. Artister sänder live från sina egna hem och muséer och gallerier bjuder på digitala rundvandringar.
Å ena sidan har tillgängligheten alltså brutit ny mark och nått helt nya nivåer. Nu kan vi alla ta del av föreställningar från både Operan och Dramaten och från många andra scener i Sverige. Det går förstås inte att jämföra med känslan att vara på plats, men det öppnar möjligheter för helt nya grupper att hitta till dessa scener. På tv visas äldre matinéfilmer dagtid och likaså går det att se gamla klassiska fotbollsmatcher och andra sporthändelser. Att nå ut med upplevelser och kultur till fler, det är en utveckling vi verkligen behöver se mer av.
Å andra sidan är den nya digitala tekniken för många äldre krånglig att bemästra. Mobilerna med många finesser har ofta en liten svårläst display och små knappar, den intuitiva logiken i datorer och tv-apparater är designad av och för en mycket mer digitalt mogen målgrupp. Det innebär att våra isolerade äldre inte kan ta del av de nya utbuden utan sitter där i sin ensamhet på obestämd tid.
Ofrivillig ensamhet är inte bara påfrestande, den höjer också stressnivåerna i kroppen. Enligt Peter Strang, professor inom palliativ medicin vid Karolinska Institutet ökar därmed risken för sjukdomar som hjärtinfarkt, stroke och demens i det lite längre perspektivet. (ki.se, 2020-01-31)
Det finns inga enkla lösningar, men vi i Liberalerna fortsätter med vårt fokus på att bryta ensamhet. Vi håller exempelvis på att utveckla samarbetet mellan offentlig verksamhet och länets föreningsliv. Östgötskt föreningsliv bidrar i hög grad till förhöjd livskvalité, mening och socialt sammanhang för många. Det finns en enorm kraft och vilja att göra gott i våra ideella organisationer. De gör mycket redan idag, men där arbetar vi långsiktigt för att hitta varandra, kroka arm och utveckla nya samarbetsformer tillsammans.
Nu i coronatider är det nog ändå vi själva på individnivå som kan göra allra störst skillnad. Vi kan alla ana den enorma känsla av ensamhet och övergivenhet som lagt sig som en våt filt över landet. Tänk bara, så många stresshormoner som dansar runt i människors kroppar.
Var och en av oss behöver ta vårt samhälls- och medmänskliga ansvar ett steg längre än vanligt. Vi behöver ringa, handla, fixa och inte minst våga fråga även de som vi inte känner så väl.
Att hjälpa nära och kära är stort, men att hjälpa den som inte står oss nära är större.
Inga-Lill Östlund (L)
Lena Skaring Thorsén (L)
Mikael Östergren (L)
Regionpolitiker för Liberalerna i Östergötland