I början av maj presenterade EU-kommissionen sitt förslag till hur fördelningen av asylsökande ska göras mer rättvis i EU. Antalet asylsökande som nått Italiens kust har redan blivit så många att landet har svårt att klara av att registrera alla. I Grekland har systemet kollapsat sedan länge på grund av det hårda trycket.
Det är naturligtvis inte hållbart att ett fåtal länder, framför allt Italien och Grekland, men även Sverige, Tyskland, Frankrike och Österrike totalt i fjol tog emot 848 600 asylsökande av de knappt 1,2 miljoner som kom, medan länder som Slovakien, Slovenien, Kroatien och de baltiska länderna Lettland, Estland och Litauen 1 500 tillsammans. En revidering av EU:s asylsystem är därför absolut nödvändigt.
Antalet flyktingar som kom till Europa år 2015 motsvarar 0,3 procent av vår befolkning. Skulle alla medlemsländer ta sig del av ansvaret, som de förbundit sig genom Genevekonventionen, så rådet det ingen tvekan om att det vore fullt möjligt att ge varje individ en rättssäker prövning, trygghet och nya livschanser.
Om varje samhälle i Europa med 10 000 invånare under 2015 hade tagit sin del av ansvaret för flyktingkrisen skulle de fått ta emot 30 asylsökande. Det kan inte vara oöverstigligt. Problem uppstår först när vi i Europa inte klarar av att samarbeta och dela rättvist på ansvaret.
EU-kommissionens revideringsförslag av den så kallade Dublinförordningen, som bestämmer vilket land som ska pröva en flyktings asylansökan, innehåller en hel del bra förändringar, exempelvis att flyktingarna ska omfördelas mellan EU-länder genom en automatisk mekanism baserad på landets befolkningsmängd och BNP. En annan bra del i förslaget är att EU:s asylmyndighet, EASO, ska förstärkas kraftigt.
Samtidigt beklagar jag att förslaget i dess nuvarande form fortfarande lägger alldeles för stort ansvar för mottagandet av flyktingarna på de länder som människorna först kommer till.
Förslagen från kommissionen behöver förbättras på en lång rad viktiga punkter om vi vill få på plats ett välfungerande och värdigt mottagande och processande av människornas asylansökningar. Samtidigt väntar nu tuffa diskussioner först i parlamentet och sedan med regeringarna i ministerrådet.
Som förhandlingsledare i Europaparlamentet kommer jag att strida för ett nytt asylsystem med tydliga regler och incitament för att göra rätt. Vi behöver få på plats ett system som kommer att respekteras av medlemsländerna, medborgarna och de asylsökande.
Flyktingfrågan är en av nyckelfrågorna för hur Europas framtid kommer att utvecklas. Därför är det viktigt att vi tillsammans nu klarar av att visa handlingskraft och får till seriösa och rättvisa lösningar på de utmaningar vi står inför.