Vädret 2023 satte vattnet i fokus. För oss lantbrukare verkar det fortsätta även i år. Det är historiskt höga flöden med varningar för översvämningar utmed ett flertal sjöar och vattendrag. På flera platser står inte invallningarna emot längre. Åkermark på flera hundra hektar blir till insjöar.
På många håll innebär det stora förluster. Här har lantbrukare redan förberett markerna för årets skörd genom bearbetning, sådd och gödning. Höstskörden är förstörd. Nu står hoppet till att markerna en dag kan torka upp så pass att de kan sås med annan gröda under våren. Även fodermarker påverkas.
För samhällets del har förmågan att producera mat alltså minskat – inte ökat som den nationella livsmedelsstrategin säger. Den infrastruktur som finns för att föra bort överflödigt vatten från åkermarken är i dag kraftigt eftersatt och anläggningarna är dimensionerade för ett annat klimat än det vi har. Städer, vägar och industriområden med hårdgjorda ytor leder sitt vatten ut i landskapet. I samhällen nära vattendrag medför detta att vattendragen mycket snabbt fylls till bredden.
LRF uppskattar att kostnaden för klimatanpassning av svenskt jordbruk uppgår till cirka 25 miljarder i investeringar för ökad täckdikning, 520 miljoner kronor/år för underhåll av öppna diken och kulvertar samt cirka 20 miljarder i investeringar för bevattning.
Samtidigt är lönsamheten i det svenska jordbruket låg. Vid ett seminarium som hölls av SLU i december 2023 konstateras att det krävs stora investeringar i upprustning och utbyggnad av infrastruktur för vattenhantering, detta för att kunna hantera klimatförändringarna.
LRF anser att det behövs en ny form av samplanering mellan tätort och landsbygd för att undvika skador på både tätort och på odlingsmark med livsmedelsproduktion. Planeringen bör handla om hur den gemensamma naturresursen vatten ska användas i bristsituationer och hur vattenmassor ska hanteras i situationer med överflöd.
En modell behövs också för att åtgärda och ersätta de skador som uppkommer både av översvämningar och eventuella föroreningar, så att inte markägaren drabbas dubbelt. LRF vill att samhället tar ansvar för sitt vatten via en hållbar dagvattenhantering från tätorter och vägnät, en minimerad bräddning från avloppsreningsverk och genom att alla parter som har nytta av en vattenanläggning delar på kostnaden för underhållet.
Denna investering bör stat och regioner ta höjd för. Satsningar vi anser ligger i linje med beredskapsarbetet för att säkra landets livsmedelsförsörjning. Liknande investeringar gjordes från statens sida under äldre tiders dikning, för att säkerställa mat till befolkningen.
För att få fart på arbetet med vatten vill vi se uppföljning av skador, modeller för ersättningar, en bättre kostnadsfördelning för underhåll och nyinvesteringar och breddat forum för vattenförvaltning.
Vi behöver enas om hur och vart vi styr vattnet nästa gång det blir skyfall så att skada på jordbruksmark och andra samhällsviktiga verksamheter begränsas! För visst är livsmedelsproduktion samhällsviktig verksamhet? Men sett till lagar och förordningar är det inte så i dagsläget. Även här är det dags för en uppdatering.