Vår högerregering kommer under detta år att dra in de statliga bidragen för Svenska freds, Svenska freds och skiljedomsföreningen, Reportrar utan gränser, med flera på sammanlagt 20 miljoner kronor, ett dråpslag för fredens röster och ett avbrott på ett hundraårigt statligt stöd till fredsrörelsen.
Att vi som svenska medborgare befinner oss i en omvärld som krisar på flera sätt, kan nog ingen bortse från. Men det högst oroväckande är att de alternativa rösterna som kan visa vägar att gå utan väpnade konflikter, är så marginaliserade men även upplevas vara bortsorterade i dagens medialandskap.
Nu har stjärnprydda talespersoner näst intill monopol om krisernas lägesbeskrivningar och dess lösningar. Att regeringen aktivt väljer att tysta ner fredsrörelsen än mer med pengapiskan, är ett ingrepp mot demokratin. Syftet är att tysta ner rösterna som är emot upprustning och Nato, än mer.
Sveriges har på rekordkort tid omvandlats från en fri och obunden röst i världen till en nation som böjer rygg för högerregimer, allt för att bli insläppt i krigsorganisationen Nato. Troligtvis detta år har regeringen förnedrats i så stor utsträckning, att Sveriges ansökan till Nato kommer bli godkänd av Erdogans och Orbans styren. Därefter är vi medlem i en organisation där vi som nation ska stödja dessa regimer militärt och inom kort, med stor risk, inneha ett högsta militärt befäl vid namn – Donald Trump.
Med rekordbudgetar för Försvaret, låta amerikanska trupper husera på Svenska baser under egna lagar (absurt), inte säkerställa att svenskt luftrum eller territorium kommer belastas av kärnvapen samt med vår värnplikt bistå andra länders krigsinsatser, är detta politiska ställningstaganden som kastat om den svenska säkerhetspolitiken totalt – utan debatt!?
Detta rekord i omvandling av ett svenskt ställningstagande i omvärlden, har skett med dagens regerings agerande och den dåvarandes goda minne. Det var endast Vänsterpartiet som hade åsikten om att folket borde få säga sitt. Inför en folkomröstning hade fredens och diplomatins väg kunnat fått det utrymme till debatt, vilket har varit nästintill helt borta under processen.
Finland har redan fått smaka på vad det innebär att vara ny medlem inom Nato, Ryssland (Putin) har utmålat landet som primärt militärt mål vid en kris mellan Ryssland och Nato. Det är nog tveksamt om det var detta som Finland hade som mål vid sitt Nato-inträde.
Hur vi agerar politiskt här i Sverige har betydelse. Internationellt var vi en gång i tiden en självklar röst för fredliga lösningar, med toppdiplomati och högt kunnande inom utrikesfrågor som verktyg. Den fjädern är som bortblåst, Sveriges agerande i internationella frågor liknar idag mer SVT:s humorserie Dips.
Att fredsrörelserna ska erhålla statliga bidrag är en självklarhet för oss inom Vänsterpartiet. Men att vi som nation, region eller kommun, via olika ekonomiska incitament, stödjer krigsindustrin utan kritisk granskning finner som ett bottenlöst oansvar.