Inför lodjursjakten: Låt naturen sköta sig själv

Så har då länsstyrelsen i Östergötlands län även detta år fattat beslut om licensjakt på lodjur. Av länets kanske 60 lodjur ska fyra skjutas.

Rovdjur behöver inte jagas alls. Antalet lodjur, varg, etcetera kommer inte att svämma över alla bräddar om de inte jagas. Om det finns gott om bytesdjur blir rovdjuren många och tvärtom, skriver Björn Ljunggren och Christer Davidsson från Svenska rovdjursföreningen Östergötland.

Rovdjur behöver inte jagas alls. Antalet lodjur, varg, etcetera kommer inte att svämma över alla bräddar om de inte jagas. Om det finns gott om bytesdjur blir rovdjuren många och tvärtom, skriver Björn Ljunggren och Christer Davidsson från Svenska rovdjursföreningen Östergötland.

Foto: Janerik Henriksson/TT

Debatt2024-01-18 12:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det är väsentligt färre än förra året då 25 lodjur sköts, men man ställer sig ändå frågan: Varför? Lodjur orsakar väldigt lite problem. Vi har ca 40 000 får i Östergötland. I genomsnitt dödas åtta får per år av lodjur. 

Stammarna av rådjur och – framför allt – dovhjort är enormt stora i länet och orsakar mycket stora skador i flera avseenden:

Enbart i Östergötland uppskattas skadorna för viltolyckor med rådjur och dovhjort till nära 50 miljoner kronor. Utöver mänskligt lidande och död. Betesskador av de mindre hjortdjuren på skog och på grödor uppgår sannolikt, på nationell nivå, till miljardbelopp. Lodjur dödar ungefär 65 mindre hjortdjur per år. Licensjakt på lodjur innebär en betydande samhällsekonomisk förlust. 

För mindre än tio år sedan hade vi mycket få lodjur i Östergötland. Omkring 2016-2017 började de öka. Detta medförde att länsstyrelsen beviljade jakt. Trots detta växte lodjursstammen till cirka 93 djur för två år sedan. Jakten ökade och förra året kunde man räkna in cirka 74 lodjur. Under detta års inventering, som ännu inte är avslutad, har man uppenbarligen hittat betydligt färre lodjur än tidigare. 

Det är, eller borde åtminstone vara, känt för alla med någon kunskap om lodjur att dessa är mycket känsliga för jakt. Under 1900-talet var den svenska lostammen vid flera tillfällen nere i mycket låga numerärer. Lodjur fridlystes, stammen ökade och jakt medgavs återigen, vilket medförde att stammen snart åter var nere på farligt låga numerärer. Fridlysning skedde, stammen ökade, jakt medgavs och så vidare.

Rovdjur behöver inte jagas alls. Antalet lodjur, varg, etcetera kommer inte att svämma över alla bräddar om de inte jagas. Om det finns gott om bytesdjur blir rovdjuren många och tvärtom. Vissa rovdjursarter föder inga ungar när tillgången på bytesdjur är dålig, andra föder färre ungar. Vissa rovdjur jagar andra rovdjur. Till exempel jagar lodjur räv. Naturen sköter sig själv och mår bäst av att slippa människans påverkan. När ett enskilt lodjur eller en enskild varg t.ex. har specialiserat sig på att ta sig in i ett fårhägn ska skyddsjakt naturligtvis kunna beviljas. 

Samspelet i naturen har fungerat i årtusenden. Varför skulle det inte fungera nu? Även om vi låter stammarna av lo och varg växa sig större kommer det att finnas bytesdjur så att det räcker även för mänskliga jägare.