Som är tabubelagt, förknippat med skuld eller kanske bara råkar vara en minoritet som man aldrig reflekterat över. En sådan grupp av män har jag just stött på. Vilka är då de osynliga männen?
Jag skulle vilja påstå att det är de män som idag lever med fru, sambo eller i andra könslika förhållanden där de utsätts för våld i sin nära relation.
I lagstiftningen definieras grov kvinnofridskränkning, men inte någon motsvarighet för män. Var nämns männen och pojkarna som blir utsatta för våld i nära relationer och hur väl tillgodoser vi deras skyddsbehov?
Våld i nära relationer är inte bara fysiskt våld utan även sexuellt, psykiskt och ekonomiskt. Alla människor utsatta för denna typ av våld behöver likvärdigt stöd och hjälp. Männen som är utsatta är i minoritet, men att inte synliggöra dem i lagstiftningen gör det ännu svårare för dem att prata om sin situation. Skam och rädsla för att inte bli betrodda gör det än svårare för männen att prata om sin situation.
Vi måste belysa problemen och informera om de möjligheter som finns för alla, både offer och förövare, helt oavsett kön. Det är på tiden att vi tar bort skamkänslan så att fler vågar anmäla och ta emot hjälp. Som politiker i kommuner och region måste vi ta ansvar för att både informera och att se över våra dokument så att de blir könsneutrala.
Ingen ska behöva utstå våld i en relation, varken flickor, kvinnor, pojkar eller män!