Svar på "Ogenomtänkt besparing på äldre Norrköpingsbor", 1/2.
Det har nog knappast undgått någon att de svenska kommunerna har det kämpigt ekonomiskt. Norrköpings kommun står bättre rustad än många andra, därför att vi lärde oss av den ekonomiska krisen på 1990-talet. Det gör att vi kan fortsätta bygga ut skolan och investera i fler LSS-boenden och särskilda boenden. Men för att klara detta måste pengar omfördelas och det är orsaken till bland annat neddragningarna inom demensvården.
Självklart orsakar besparingarna kritik, och det måste man ha förståelse för. Särskilt i tuffa tider måste vi som politiker vara beredda att lyssna och pröva olika alternativ. De ekonomiska svårigheterna för kommunerna är väl kända i både regeringen och riksdagen, vilket kommer att resultera i nya statliga pengar redan under det här året. Men, dessa pengar räcker inte till de behov som vi har långsiktigt.
Därför är det – för att uttrycka det diplomatiskt – inte helt enkelt begripa sig på den kritik som Sophia Jarl (M) framför i NT 1 februari. Hon inleder sin debattartikel med att konstatera att kommunledningen har gjort slut på alla pengar och nu därför måste panikspara. Men några stycken längre ner i samma artikel föreslår hon istället att kommunen ska undvika besparingar genom att ta av kommunens reserver.
Om vi ska ta oss igenom de ekonomiska svårigheterna krävs mod och kraft att ta ansvar. Då måste vi veta vad vi vill. Självklart måste politiker också vara beredda att lyssna och justera beslut, men det är svårt att ta hänsyn till någon som inte ens förmår att föra ett konsekvent resonemang i en och samma artikel.
Som tur är finns det ansvarstagande och kunniga förtroendevalda i våra nämnder och styrelser, som jag är övertygad om är beredda att medverka till att vi rider ut krisen. Men det förutsätter att alla dessa ledamöter ges ett förtroende att inom de ekonomiska ramarna och målen göra ett gott arbete.
Det är därför med tillfredställelse jag noterar att regeringen och riksdagen är överens om att tillföra kommunerna ökade resurser under innevarande år. Det betyder för Norrköpings del ett tillskott på i storleksordningen 45 – 50 miljoner kronor. En betydande del av dessa medel måste säkras för en stabil ekonomi, men jag utgår från att medel också ska kunna tillföras äldreomsorgen så att medel finns för de behov som föreligger.
Klarar vi att lägga maktpolitiska resonemang åt sidan och gemensamt tar tag i situationen, så bör alla med raka ryggar kunna möta väljarna. Då kan vi, varje parti för sig, redovisa vad vi gjort och hur vi vill utveckla Norrköping inför en ljusnande framtid.
Mårten Arnberg (S)