Förvaltningsrätten i Linköping har i ett flertal domar slagit fast att Norrköpings kommun inte kan ställa denna typ av krav. Norrköpings kommun vill nu få kravet prövat i en högre instans och har överklagat till Kammarrätten.
Eva-Britt Sjöberg (KD), ordförande i Arbetsmarknads- och vuxenutbildningsnämnden, har uttalat att kommunen anser att folk själva ska söka boende på pendlingsavstånd.
Jag har inget emot att kommuner uppställer krav för att den enskilde ska få försörjningsstöd. Däremot glömmer Eva-Britt Sjöberg att nämna att om ett boende på pendlingsavstånd råkar ligga i en annan kommun så ska den enskilde skriva sig i den kommunen. I och med den ändrade folkbokföringsadressen överförs då ansvaret för samhällsstöd till bosättningskommunen. Väldigt behändigt för Norrköping som på det sättet minskar sina egna kostnader.
Norrköpings kommun har dock ansvar för bostadsförsörjning till sina egna kommuninvånare. Har de då misslyckats med att tillskapa boenden som låginkomsttagare har råd med, får de i så fall anpassa sina krav för försörjningsstöd utifrån den situationen.
Det är inte acceptabelt att avhända sig ansvaret på närliggande, mindre kommuner genom att ställa upp krav som innebär att kommuninvånare måste söka sig dit då de inte hittar ett billigt boende i Norrköpings kommun och därigenom inte kan få försörjningsstöd.
Genom sitt agerande tillskapar Norrköpings kommun ekonomisk segregation inom länet. På ett medmänskligt plan vänder jag mig dessutom starkt mot att vi som kommuner ska skyffla människor mellan oss som Svarte Petter. Det är inte värdigt.
Norrköpings kommuns agerande kanske bedöms vara i enlighet med lagstiftningen, men det skapar inte förutsättningar för en lyckad samverkan kommunerna emellan.