Men faktum är att akutsjukvården klarat sin uppgift och vi har undvikit ett läge där vårdpersonal ständigt står i valet att rädda den eller den patienten.
Samtidigt ser vi många krisåtgärder som kan kritiseras. De flesta av oss har mött – eller drabbats av – något som inte fungerat på det sätt vi önskar. Vi behöver se både de goda och dåliga erfarenheterna samtidigt.
Nu står vi i en ny våg av coronasmitta. Då kan inte ”vad var det jag sa” och ”min epidemiolog är bättre än din” rädda oss. Det är inte tid att kritisera nationella vägval. Den tiden kommer.
Nej, nu måste tiden läggas på utvärdering, utveckling och implementering. För när pandemin är över kommer nya kriser. Nya världsomfattande sjukdomar är i stort sett ofrånkomliga – det visar fågelinfluensan, svininfluensan och coronaviruset. Men det kan lika gärna handla om en stor trafikolycka på E4:n, kraftfulla stormar och översvämningar eller regelrätt angrepp mot vår demokrati genom terrorattentat och desinformationskampanjer.
Riskerna är många och inte orimliga. Sverige har ett väl utvecklat system för krisberedskap och totalförsvar. Därför ska vi inte måla fan på väggen. Men vi måste ta tillfället i akt för att skapa ännu bättre förutsättningar att hantera nästa kris, oavsett vad den består av.
God krishantering kan vara effektiv och värdeskapande. I Norrköping behöver vi göra vår hemläxa. Trots att samhällsviktiga funktioner och verksamheter fortfarande belastas av pandemin så behöver vi förbereda framtidens kriser. Vi måste utvärdera vad vi gjort, utveckla nya metoder och implementera de beslut och de resultat som vi kommer fram till. Vi behöver ett kortsiktigt perspektiv inför coronavåren 2021, och ett långsiktigt perspektiv för resten av decenniet och ännu längre fram.
Många lärdomar har redan dragits. Smitta på våra äldreboenden måste leda till nya arbetssätt som tryggar de boendes och personalens hälsa. Det gäller även den mentala hälsan och de problem med ensamhet, instängdhet och vanmakt som uppstått. Materielförsörjning och kommunikation har varit två andra tydliga utvecklingsområden, som skyndsamt behöver ses över.
Materielförsörjning kommer vara en framgångsfaktor i alla former av kriser. Det är inte hållbart att kommunen skall förlita sig på att andra aktörer delar med sig, av välvilja, när de själva befinner sig i samma kris. Kommunen måste klara sin egen materielförsörjning, inte minst genom att en viss tids lager kan garanteras. Vi behöver arbeta vidare med hur prioriteringen skall se ut och beredskapslagren utformas.
Kommunikationen till medborgarna behöver också ses över. I pandemin har nationella myndigheter hävdat en sak, medan kommunen och regionen sagt något annat. Det skapar förvirring och osäkerhet för medborgarna, och gör det svårare att ta vår del av ansvaret.
Det gäller också internt i organisationen. Om undersköterskor och förskollärare står frågande inför vad som gäller skapas nya risker. Rutiner och tydliga interna kommunikationsprocesser är centralt. För att låna ett uttryck från försvaret behöver vi tydliggöra befälsordningen. Generellt vill vi att Norrköpings kommun går mot ett tillitsbaserat ledarskap. Men när det gäller liv och död är det inte fråga om medbestämmande och dialogförfarande. Då krävs snabba beslut, som efterlevs av hela linjen.
Om vi är väl förberedda – som politiker, chefer och medarbetare – kommer det rädda människors liv.