Vi är några stackare – individer och organisationer, för min del inom Skådebanan – som sedan länge försökt visa att kulturpolitiken är viktig. Det brukar inte ge resultat, kulturpolitiken har alltid hamnat längst ner i viktighetsgrad inför valen. Men nu verkar det som om vi har lyckats! Från alla håll engagerar man sig.
Jag tror att det är Sverigedemokraternas entré inom politiken som gjort att det uppfattas som viktigt. Kulturpolitiken var länge ett politikområde som man kunde enas omkring, utan särskilt mycket ideologi. Nu har Sverigedemokraterna klivit fram som det enda parti som tydligt kopplar kulturen till sin ideologi. Och det dom vill, det är mycket obehagligt. Deras huvudmål med kulturen är att skapa en ”svensk identitet” – nej till ”utmanande” offentliga konstverk! Nej till ”modernistiska” experiment på våra teatrar! Inga böcker på invandrarspråk på våra bibliotek. Och så vidare.
Nu kliver Moderaterna och Kristdemokraterna fram, och dom håller inte med Sverigedemokraterna, nej då, men dom följer ett riktigt traditionellt spår: lägre subventioner till kulturinstitutionerna. Dom argumenterar som om dom bryr sig om de små fria kulturaktörernas villkor. Om man kapar ett antal miljoner från Östgötateatern och Norrköpings Symfoniorkester, så kan man flytta dom miljonerna till fria teatergrupper och fria kulturföreningar. Är det någon som tror på det?
Om man vill att en kulturinstitution skall drivas som ett företag, och öka sin biljettförsäljning (vilket man väl vill?), då är det en fullständigt bakvänd strategi att öka biljettpriserna. Den normala konkurrensstrategin är naturligtvis att sänka biljettpriserna. Och dessutom: både Moderaterna och Kristdemokraterna ställer upp på de kulturpolitiska målen, antagna i Riksdagen. Viktigast är ökad tillgänglighet till kulturen. Vilket betyder att biljettpriserna måste hållas låga, ingen skall behöva hindras från att köpa kulturbiljetter av ekonomiska skäl.
Och så talar man om sponsring. Det vill säga att näringslivet går in med stöd, på samma sätt som man gör inom fotboll och ishockey. Ja då, gärna för mig. Det är bara det att det är en dröm. Ingen forskning har hittills visat att det svenska näringslivet på något skulle vara intresserat av kultursponsring – i alla fall inte när det gäller volymerna som Moderaterna och Kristdemokraterna tänker sig.
Jag är inte motståndare till sponsring, jag drev själv som marknadschef på Östgötateatern ett givande samarbete med Holmen Paper. Men att svenskt näringsliv skulle vara intresserat av samarbete på den nivå som Moderaterna och Kristdemokraterna tänker sig, det är ideologiska fantasier
Motsättningen mellan ”institutioner” och ”fria” är dessutom en konstruerad motsättning. Man har sedan några år lämnat diskussionerna om motsättningen mellan kultur och vård/skola/omsorg, det är bara banala nybörjare inom politiken som fortfarande rapar de fraserna. Nu konstruerar man en annan motsättning. Relationen mellan institutioner och fria kulturutövare liknar kommunicerande kärl, de är båda beroende av varandra.
Nej, jag tror att Kristdemokraterna och Moderaterna bluffar. Jag tror att de vill sänka utgifterna för kultur. Rakt upp och ner. Och för att dölja sin kulturfientlighet, så lindar man in angreppet i en låtsad omsorg om ”små” kulturaktörer. Om ni bryr er på riktigt, så föreslår jag att ni snabbt ökar kulturbudgeten och snabbt ökar stödet till fria kulturutövare. Och sluta skära ner på Kultur- och fritidsnämndens budget!
Göran Sarring
Regissör och till för några dagar sedan ordförande i Skådebanan Östergötland