Sverige har inte ensam makt över resultatet. Kvoterna sätts genom förhandlingar med andra länder och beslut fattas med kvalificerad majoritet i EU.
Det ligger i förhandlingens natur att inget land får fullt genomslag för sina synpunkter. Med det sagt kan jag ändå konstatera att Sverige påverkade beslutet i, ur vår synvinkel, positiv riktning.
Situationen för sillen är allvarlig. Det ställer krav på att fisket regleras så att bestånden får möjlighet att återhämta sig.
Sverige verkade därför för restriktivt satta kvoter och kompletterande åtgärder i enlighet med den fleråriga planen. Vi verkade också för justeringar med syfte att göra slutresultatet ändamålsenligt med grund i vetenskapliga råd.
Värt att veta är att Sverige drev den mest restriktiva linjen bland berörda länder. Om det inte hade varit för Sverige hade alltså kvoterna högst sannolikt landat på högre nivåer i centrala Östersjön, Bottenhavet och Bottenviken än vad som nu blev fallet. Detsamma gäller kvoterna för skarpsill. Kvoterna sänks nu med 31 procent för bottnisk sill, 43 procent för sill i centrala Östersjön och tio procent för skarpsill.
Ett annat resultat av Sveriges förhandlingsmedverkan är att trålfiskeförbud införs under vissa perioder i vissa områden. Den här begränsningen är ny och syftar till att skydda sillens lek och vandring till lekområden.
Vår bedömning är att överenskommelsen ligger i linje med den gemensamma fiskeripolitikens mål och principer samt den fleråriga förvaltningsplanen för Östersjön. De beslutade kvoterna ligger inom de intervall som den vetenskapliga rådgivningen från havsforskningsrådet, Ices, presenterat.
Detta betyder inte att jag är helt nöjd eller att Sverige fick exakt som vi ville. Vi hade önskat ännu större minskningar av kvoterna. Men om Sverige hade ställt sig vid sidan om i förhandlingarna, hade det medfört en uppenbar risk att sänkningarna inte hade blivit lika omfattande.
En vanlig missuppfattning är att EU-kommissionen föreslog totalt fiskestopp av sill. Så var det inte.
Kommissionens förslag innebar i praktiken att bara det industriella trålfisket, som fångar både skarpsill och sill för annat än humankonsumtion, hade kunnat fortsätta. Det småskaliga kustnära fisket hade däremot stoppats. Det är ett fiske som har stor betydelse för våra kustsamhällen och som levererar mat till din och min tallrik. Jag ser positivt på att vi fick genomslag för att värna det fisket.
Så, för att sammanfatta: Vi är inte fullt ut nöjda med slutresultatet, men vi gjorde skillnad för sillen och den kustnära fiskenäringen. Vi pressade ner kvoterna i förhandlingarna med andra berörda länder, vi såg till att trålfiskeförbud införs under vissa perioder för att skydda sillens lek och vi bidrog till att det småskaliga fisket nu får fiska vidare.