Nyligen kom beskedet. 132 arbetsförmedlingskontor läggs ner runt om i landet varav fyra kontor i Östergötlands län. Bemannande kontor blir endast kvar i länets tre största städer, Norrköping, Linköping och Motala.
M, KD och SD har i riksdagen fått igenom en statsbudget som omöjliggör en vettig arbetsmarknadspolitik i hela landet, inte minst här där kontoren i Åtvidaberg, Valdemarsvik, Kinda och Finspång försvinner. Valdemarsvik och Finspång hade nu i februari 2019 en arbetslöshet som ligger på 7,9 procent respektive 9 procent, vilket är en bra bit över ett rikssnitt på 6,9 procent. Nu måste Östergötlands läns politiker, på alla nivåer, agera gentemot sina rikspolitiker om man vill att hela Sverige ska leva, även här.
När en kommun blir av med sitt arbetsförmedlingskontor kan man tänka att det går att kompensera med digitala lösningar och att resa lite längre. Bor man i Stockholm city och ska ta sig några kilometer extra till Globen, Nacka eller Liljeholmen kanske det inte är så farligt, men om man bor i övriga landet kan det bli alldeles för långt. Bor man i Valdemarsvik kan det exempelvis handla om nästan tio mil.
I enlighet med Januariavtalet som ju undertecknats av S, MP, C och L ska detta lösas med fristående aktörer. Det fungerar säkert strålande i de större städerna. Men i mindre kommuner finns det färre fristående leverantörer inom ”stöd och matchning”. I Ydre kommun finns till exempel bara en fristående aktör och därför inget att välja av. Att till i höst, när lokalerna stängs ner och de anställda slutar runt om i Östergötland, ha en fungerande marknad för helt andra tjänster inom Arbetsförmedlingen som det idag inte finns en enda leverantör till är osannolikt.
Det finns anledning att reformera arbetsmarknadspolitiken och det går inte att ha arbetsförmedlingskontor precis överallt. Men för att hjälpa en person som står långt ifrån sitt nästa jobb, måste de få möta professionella människor regelbundet och nära. För många kan det handla om socialkonsulenter, audionomer, fysioterapeuter, psykologer eller arbetsterapeuter.
När inte bara lokalkontoret försvinner utan även åtta av tio socialkonsulter förstår man att det här kommer att skapa stora problem för de som behöver hjälpen mest. En hjälp som inte går att ge på Skype eller lösa digitalt på annat sätt. Och detta händer samtidigt som S, MP, C och L skrev i Januariavtalet att ”insatser för personer med funktionsnedsättning berörs ej av denna omläggning”.
De flesta kommuner har byggt upp egna arbetsmarknadsenheter för att komplettera Arbetsförmedlingen. På många ställen kan Arbetsförmedlingen säkert skapa vettig samverkan med kommunen för att täcka upp vakuumet som uppstår. Men vem tror att det går att göra så här brådstörtat när mer än hälften av alla kontor läggs ner? SKL har varnat för att Arbetsförmedlingen abdikerar från sitt ansvar och de har knappt inlett samtal med Arbetsmarknadsdepartementet om hur man ska göra istället.
Ni som företräder vårt län på olika politiska nivåer, oavsett partifärg, har nu inte bara möjlighet, utan också skyldighet, att prata med era moderpartier och försöka hitta en mer hållbar omställning av arbetsmarknadspolitiken än det här. För hela Östergötlands skull.
Markus Görs
förbundsstyrelseledamot, Akademikerförbundet SSR
Sara Larsson
vice distriktsordförande Östergötlands län, Akademikerförbundet SSR