Inte nog med att Sophia Jarl misstänkliggör en hel yrkesgrupp och använder polariserande ordval som ”kulturelit” och ”bortskämda”, med sin retorik synliggör hon en inställning där kulturens värde baseras på dess förmåga att generera ekonomisk tillväxt och vara kommersiellt gångbar.
Missförstå oss inte. Kultur är en omistlig del i attraktiva, kreativa samhällen och kan bidra till tillväxt på olika sätt. Det är det ingen som ifrågasätter. Men kultur är så mycket mer än så.
Symfoniorkestern, Konstmuseet, Stadsmuseet, Cnema, Kulturkammaren och Östgötateatern är några exempel på kulturinstitutioner som sätter Norrköping på kartan som kulturstad, i Sverige och internationellt. Tillsammans med Kulturskolan, De Geer-gymnasiet och många andra kulturaktörer, finns idag i Norrköping plats för både spets och bredd i kulturlivet. Norrköping har blivit en unik plats där vi är många som kan delta i kulturlivet, och där vi har en framväxt av kulturskapare av nationell och internationell klass. Det är dock inget vi kan ta för givet. Vi måste värna det.
Konsten och kulturen måste kunna överraska, provocera, reta vår fantasi och våra sinnen. Det som idag är provocerande samtidskonst kan vara morgondagens kulturarv och nationalskatter. Därför är det viktigt att kulturskapandet får vara fritt och ges möjligheter att verka långsiktigt.
Hela spektrumet, från ideella föreningar och enskilda konstnärer till kommunala kulturinstitutioner, privatteatrar och stadsfestivaler, behövs för ett dynamiskt kulturliv. Här är den offentliga finansieringen en grund som möjliggör en mångfald av uttryck som når ut till en bredd av befolkningen.
I ekonomiskt tuffa tider behövs mer än någonsin politiker som förstår och står upp för kulturens egenvärde, behovet av långsiktig finansiering och som inte hånar de kulturskapare som kämpar för att få vardagen och ekonomin att gå ihop. Med det politiska styrets mål om ökad besöksnäring och tillväxt, kan man inte heller låta bli att undra vilken bild styret har av Norrköping, dit många reser just för att uppleva det rika kulturutbudet.
Vi i Miljöpartiet, i Norrköping och i riksdagen, kommer att fortsätta kämpa för kultursatsningar och långsiktig finansiering av kultursektorn. Vi vet hur viktiga kulturskolan, folkbiblioteken, den lokala konsthallen, symfoniorkestern och kulturhuset är för att trösklarna ska vara så låga som möjligt för att alla ska kunna ta del av bildning och kultur.
Gör vi kulturlivet mer otillgängligt, ja, då blir kulturen något för en elit. I kommande höstbudget behövs också tillräckliga anslag till kommuner och regioner så att pressen på nedskärningar minskar. Tyvärr har högerregeringen, Sophia Jarls partikamrater, hittills misslyckats på den punkten.
Kultur gör människors liv rikare. Kultur gör våra samhällen bättre. Men ett rikt kulturliv växer inte fram ur ingenting. Det behövs långsiktighet, frihet, tillräcklig finansiering och politiker som inte hånar och misstänkliggör kulturlivet.
Norrköping – och Sverige – förtjänar bättre än denna moderata kulturpolitik.