Alla förtroendevalda, oavsett parti, har någon gång deltagit i dåliga beslut. Även jag har stöttat förslag som med perspektiv inte varit de mest underbyggda. Men jag vill påstå att det beslut som framförallt Socialdemokraterna drev igenom, under veckans fullmäktige, kommer att gå till historien som en av de mest ogenomtänkta besparingarna som gjorts på Norrköpings äldre befolkning.
Efter en lång politisk process ska nu kommunen genomgå en omfattande besparing på demensvården motsvarande drygt 100 undersköterskor. Den totala neddragningen uppgår till 42 miljoner. Trots samstämmiga negativa riskanalyser från enhetscheferna i omsorgen ansåg Socialdemokraterna som ledande parti att de inte kunde hitta någon annan lösning till vård- och omsorgsnämndens återkommande underskott.
Det här ärendet har på många sätt blottat vilka konsekvenser bristande politisk ledning får. Långvarig brist i ekonomisk styrning har lett fram till att den styrande minoriteten, förutom att ha gjort slut på sin tidigare beslutade skattehöjning på 135 miljoner, nu även tvingas panikspara på det som vi alla andra anser ska tillhöra välfärdens kärna. Jag inser nu att socialdemokratins maktinnehav denna mandatperiod kommer innebära att vi, som parti, behöver omvärdera vissa principiella ställningstaganden men även fokusera de politiska samtalen till rätt forum:
1. Det har varit enkelt att i goda tider avsätta extra överskott som uppkommit i verksamheterna i exempelvis värdepapper, fonder eller tillfälliga satsningar med andra aktörer. Jag ser inte längre detta som möjligt. Alla resurser som återstår när kommunen uppnått sitt finansiella mål måste prövas mot att upprätthålla välfärdens kärna.
2. Vi har tidigare gått fram med besparingskrav i den centrala tjänstemannaorganisationen. Men dessa har varit relativt små i förhållande till vad vi nu ser behöver göras. Jag inser att om kommunen ska kunna upprätthålla en anständig välfärd så behöver jag liksom mina partiföreträdare på 90-talet ställa krav på en rejält decentraliserad organisation där vi får avstå strateger, analytiker och centrala kontor till förmån för händer på golvet.
3. Jag har tidigare sett S och M som två statsbärande partier som trots ideologiska skillnader kan mötas för att värna kommunens kärnuppdrag. Efter S agerande lokalt, inser jag att det inte längre är så. S här i Norrköping står alltför långt ifrån oss när det kommer till politiska prioriteringar för välfärden. Vi kommer samtala med de partier i fullmäktige som är villiga att hitta pragmatiska lösningar för att upprätthålla en värdig omsorg och skola. Det verkar inte som att S i nuläget kommer vara i fokus för våra samtal.
För mig är det inte svårt att omvärdera vissa tidigare ställningstaganden om jag ser att det gynnar målet. Vi har tidigare backat från förslag som vi gått fram med för att nya förutsättningar kommit till vår kännedom.
Hela kommunsverige befinner sig i en situation som många av de förtroendevalda idag aldrig upplevt. Det handlar om att ta kommunen genom en tid av ökade kostnader och minskade intäkter. Det kräver ett ledarskap som inte är inlåst i gamla, invanda strukturer och som förstår vad som är viktigt för människors vardag.
Samtidigt är den politiska makten avhängd väljarnas utslag. Var och en måste själv fråga sig om man som medborgare är nöjd med hur Norrköping styrs idag. Om man inte är det har man ett eget ansvar att välja ett nytt politiskt ledaskap nästa gång tillfälle ges.
Sophia Jarl (M), oppositionsråd Norrköpings kommun