Svar till signaturen "Din drivkraft är din växtkraft" i NT 21/5
Möjligheten att på allvar göra en klassresa är för de flesta en illusion. Många saknar grundförutsättningar eller tillräcklig förmåga att ro i land med det. Det är bara att gratulera dig till att du lyckats klättra uppåt på din karriärstege. Men ska inte de som inte kommer upp sig också få en möjlighet till ett gott liv utan att jämt och ständigt behöva vända på slantarna?
Begreppet ”gå hemma och göra ingenting” brukar jag använda på ett ironiskt plan, då ingen levande person mig veterligen kan undvika att göra åtminstone någonting av sin tid (även om de inte har ett lönearbete eller tvingas till någon sysselsättning).
En ordinär vecka av att ”gå hemma och göra ingenting” brukar för mig personligen innehålla cirka två timmars dagligt motionerande, skrivande på samhällskritiska texter i ett försök att göra världen lite bättre, samt inhandlande av mat och andra förnödenheter till mina gamla föräldrar.
Månadsvis skickar jag, för att arbetslöshetsersättningen inte ska ryckas ifrån mig, pliktskyldigt in ett antal ansökningar till arbeten jag vet att jag i ett åldersdiskriminerande samhälle har liten chans att få. Förra året studerade jag. Precis som för de andra 50-plussarna som gick utbildningen betraktas jag väl av arbetsgivarna som för gammal. För ingen av oss har fått arbete med lön ännu.
Jag har i yngre dagar haft riktigt fysiskt betungande skitjobb, utan att de lett nämnvärt uppåt. De flesta anställningar jag haft har dock gett mig en anständig lön, låglönejobben har jag mestadels duckat för. Att berika unkna profitörer som blir förmögna på ens arbetsinsats, utan att betala rimlig lön, har aldrig riktigt varit min melodi. Det borde inte vara någons melodi.
Jag vill ha ett jobb med anständiga arbetsvillkor och skälig lön. Får jag inte det vill jag lämnas ifred. Inget innehållslöst vuxendagisdeltagande, ingen poänglös aktivitetsrapportering, och inte ännu en utbildning som inte leder någonvart. Så borde det få vara för alla.
Vi bör omfamna idén om basinkomst (utan krav på motprestation) som framtidens välgörare. Den tekniska utvecklingen möjliggör ett samhälle där vi kan slänga arbetets ok överbord. Nåja, arbeta lite mindre åtminstone. Och förslagsvis kanske bli bättre på att dela på de jobb som finns.
Så vissa får lite mer tid och andra lite mer pengar att leva för?