Jag har i femtio års tid varit såväl medlem som aktiv förtroendevald i dåvarande fackförbundet SKTF som efter namnbyte numera heter fackförbundet Vision. Ett förbund vars förbundsordförande Annika Strandhäll för övrigt numera är socialminister i den socialdemokratiskt ledda regeringen. Därmed nu också politiskt ansvarig för pensionsfrågor.
Som valfläsk har den nuvarande socialdemokratiska regeringen utlovat kraftigt höjda pensioner från år 2018.
Så här ser dock verkligheten ut för mig och många andra pensionärer födda före 1938. Min statliga pension blev netto efter skatt 11 247 kronor per månad efter femtio års kommunal anställning. Under dessa femtio års anställning har jag under huvuddelen efter kommunala förhållanden haft en hygglig lön som enhetschef. Har under hela anställningstiden arbetat heltid utan avbrott för föräldraledighet, sjukdom eller studieledighet.
En statlig pension som netto, efter utlovad höjning, ligger 600 kronor under EU:s fattigdomsgräns som utgör netto Kr 11 830!
Som om inte detta vore nog får jag på grund av facklig inkompetens från SKTF:s/Visions sida, en sänkning av min egenbetalda tjänstepension som följer av kollektivavtalet med brutto 800 kronor (har som alla vet betalats genom att avstå kontant lön). Detta dessutom efter löften om en kraftig höjning av pensionerna.
Under femtio år av mitt arbetsliv har socialdemokraterna haft regeringsmakten under fyrtio år. Ett parti som under alla år talat om välfärden och den sociala omvårdnadens värde. Pensionen utgör en viktig del av trygghet, frihet och oberoende för den enskilde. Till detta kommer socialdemokraternas tal om jämställdhet. Varje enskild individs rätt att klara sig på sin egen inkomst eller pension.
Värderingar som jag efter detta bara tror delas av fackförbundet SKTF/ Vision. Det politiska och fackliga sveket är tydligt och uppenbart.
Jag är kvinna och känner mig lurad och mycket ledsen över att ha blivit så "förd bakom ljuset" under hela mitt arbetsliv. Nu vid en ålder då det i princip blivit mycket sent att göra något åt det hela. En sak vill jag dock säga till Annika Strandhäll som företrädare för socialdemokraterna och i egenskap av tidigare förbundsordförande i SKTF/Vision: Skäms!