I NT:s ledare den 25/5 hänvisas till klimatforskaren James Hansen och hans uttalande om svensk energipolitik som något världsunikt. Ja, det är nog världsunikt att i så hög grad som vi gjort, förlita oss på kärnkraften som energikälla. Vi ska nog skatta oss otroligt lyckliga över att det inte var här en jordbävning ställde till det. Skatt på kärnkrafteffekt känns nästan lite futtigt när man betänker de kostnader det hade kunna bli.
Jag är glad över att James Hansen inte fått stå oemotsagd. Hans syn på vad som kan rädda världen från koldioxidutsläppen är inte den allmänt gängse. Fler klimatforskare världen över har andra förnybara lösningar. Ett av Hansens huvudargument för kärnkraft är att den fossila energin dödar. Han brukar visa med siffror hur mycket den dödar och hur många liv vi skulle spara om vi gick över till kärnkraft i stället. Tack och lov har vi ännu inte behövt räkna på hur kärnkraften dödar, eller i värsta fall, kan döda.
Det finns i dag ett brett spektra av nya förnybara energikällor som långsamt men säkert kommer att fasa ut den gamla, smutsiga och osäkra energin. Vi behöver arbeta tillsammans för att höja andelen förnybar, säker energi på ett ekonomiskt hållbart sätt. Vi behöver energi som både företag och miljö mår bra av.
Det finns exempel på företag som slutat använda kärnkraftsenergi, Siemens är ett av dem. Argumentet för att inte använda kärnkraftenergi är att de inte kan stå för en sådan energiform. Det finns fler företag som sätter en ren och säker energi, och miljöanpassad verksamhet som ett av sina främsta försäljningsargument. Vi konsumenter vill ha klimatanpassat, rent och säkert. Då måste företagen stå för det, hela vägen. Själv är jag mycket mer bekymrad över den skatt som föreslås på förnybar energi. Den kan verkligen bli ett bakslag.