Är vi moderater onda och vill vi egentligen avskaffa välfärden eller finns det något annat som ligger bakom mitt ständiga prat om att vi måste anpassa verksamheterna efter en ekonomiskt utmanande verklighet? Finns det egentligen mer pengar i kommunens kassa och är jag den KSO som vägrar att använda skattemedlen för att jag planerar en stor skattesänkning? En kommun kan väl egentligen gå med underskott för vem har hört talas om en svensk kommun som gått i konkurs?
Det här är resonemang och frågeställningar som jag möts av ganska ofta och nu inför höstens beslut om tilläggsbudget 2025 vill jag klargöra varför vi behöver fortsätta det ekonomiska stålbadet.
Våra kostnader är fortsatt högre än våra intäkter. Därför måste vi aktivt styra mot ett läge där vi är i omvänt läge – det vill säga att vi även kan ha ett visst överskott. Det behövs för att kunna klara av framtida underskott.
Vi har numera en ekonomistyrning som tillåter underskott under en tid – men det är ett verktyg som inte får bli en anledning till att inte fatta svåra politiska beslut. Det är såklart enklare att besluta om nya saker som kommunen ska göra än att fatta beslut om prioriteringar och att tvingas ställa grupper mot varandra. Vi som utgör den politiska ledningen i Norrköping står trygga med att det är rätt väg att fortsätta inslagen väg. Vi har trots allt nästan elva gemensamma skattemiljarder att leverera välfärd för och jag menar att det är möjligt att ge god kommunal välfärd för de pengarna.
Vi mötte väljarna i valrörelsen 2022 med en reformagenda där vi ville göra Norrköping blåare och friare. Tyvärr möttes vi också av andra utmaningar. En rad omvärldsfaktorer som kraftigt försämrade de ekonomiska förutsättningarna. Jag tror ni känner igenom dom ganska väl; högre räntor, lägre tillväxt och framför allt en skenande inflation. Inflationen har nu bekämpats framgångsrikt av den moderatledda regeringen men de senaste årens kraftiga prisökningar har sammantaget ökat kommunens kostnader inom en rad områden.
Det finns också andra saker som bidrar till det ekonomiska stålbadet. Sedan många år tillbaka investerade kommunens verksamheter efter en planerad vision för 175.000 invånare 2035. Något som vi nu kan se ger stora kostnader i vår driftsbudget. Planen var givetvis att vi även skulle ha ökade intäkter och en befolkningsutveckling som matchade satsningarna. Så blev det inte. Vi har tvärtom behövt anpassa framför allt skolorganisationen efter verkligheten. Den befolkningstillväxt kommunen har lutat sig mot har varit driven av tidigare förd migrationspolitik. Nu är läget helt annorlunda och den viktigaste framtidsfrågan för oss är hur vi som kommun ska växa i den kostym vi investerat i. Många stora tunga investeringar i fram för allt infrastruktur är bra för en växande kommun och därför håller vi fast i dom.
Norrköping har stor potential att vända nuvarande utmaning till något positivt. Det pågår mycket bra arbete hur vi ska bli en kommun präglad av långsiktig och hållbar tillväxt. Det handlar om att växla upp samarbetet med universitetet, förbättra det lokala näringslivsklimatet och få fler Norrköpingsbor att bli skattebetalare. Samtidigt kommer arbetet för att värna och utveckla det kommunala kärnuppdraget fortsätta. Vi måste alltså ha två viktiga saker i huvudet samtidigt och en tydlig riktning mot mer frihet för Norrköpings invånare. Det är bakgrunden till det förändringsarbete som jag har kallat ett stålbad. Alternativet är att låtsas som att underskott, svåra beslut försvinner av sig självt och att mer pengar till allt och alla löser situationen. Det är ingen väg jag förordar. Det är inte att ta ansvar för Norrköpings bästa.
Sophia Jarl (M)
Kommunstyrelsens ordförande Norrköping