På Kommunfullmäktige 21 mars beslutade den S-ledda majoriteten i Norrköping att införa något som kallas sociala utfallskontrakt i Norrköping. Det innebär en för Sverige ny form av privatisering av välfärden. Det är inte bara ett sorgligt utan rent korkat och slösaktigt beslut.
Låt mig dock först säga att själva projektet som ska finansieras är alldeles utmärkt. Det handlar om en satsning på utsatta barn och unga som bor antingen i kommunala eller statliga vård- och rehabiliteringsboenden. Åtgärden innebär att socialtjänsten sätter ihop ett insatsteam kring varje ungdom samtidigt som man ger extra stöd med skolarbetet. Detta kommer med största sannolikhet att hindra att många av dessa unga blir återplacerade på institutioner och förbättra skolresultaten. Det är riktigt bra, särskilt för ungdomarna som får hjälp men också för att det är en ekonomiskt och socialt lönsam investering.
Det är kommunen som står för alla insatser för att hjälpa ungdomarna. Det märkliga som Lars Stjernkvist och borgarna nu kommit på är att finansieringen för detta ska komma från ett privat företag, som efter fyra år när insatsen är avslutad, ska få göra en rejäl vinst på dina skattepengar.
Det privata företaget ”Leksell Social Ventures” satsar 10 miljoner i riskkapital. När insatsen är klar får de tillbaka 12 miljoner kronor ifall färre barn blir återplacerade på institutioner och om skolresultaten förbättras. Jag kan redan nu avslöja en sak – sociala insatser och hjälp i skolan kommer att resultera i just det.
Det blir en väldigt bra affär för ”Leksell”. På bara fyra år kan de alltså plocka ut en vinst på hela 20 procent av dina och mina skattemedel till mycket låg risk. Kommunen har egna pengar att satsa på detta om man vill. Den ”sociala investeringsfonden” är skapad för sådana insatser och skulle kunna finansiera detta projekt alldeles utmärkt på egen hand! Skattepengarna i investeringsfonden bör såklart användas till just sociala investeringar och inte till privata företags vinster.
Med Vänsterpartiets förslag hade 12 miljoner använts så att socialtjänsten hade kunnat hjälpa fler istället för de 10 miljoner som kvartetten föreslår. Det är slöseri med skattepengar helt enkelt. De ”sociala utfallskontraktet” är dessutom ett tydligt avsteg från den svenska modellen som statsminister Stefan Löfven säger sig försvara.
Jag gillar sociala entreprenörer men är övertygad om att ”sociala” riskkapitalister inte är rätt väg att gå.