I en artikel 24/4 i NT med rubriken ”C vill stoppa planer på fler enskilda vägar” har infrastrukturminister Tomas Eneroth (S) bemött uppgifterna från Centerpartiet. Vi bor vid länsväg e 801 som är upphov till den debatt i riksdagen infrastrukturministern hänvisar till. Ministern säger sig bli bekymrad. Vi blir än mer bekymrade, men av helt andra skäl.
När ministern hävdar att det inte finns några besparingsskäl eller planer på att överföra stora mängder statlig väg till enskilda och från talarstolen i riksdagen säger att dokumentet ”Översyn Väghållaransvar” (varur uppgifterna om såväl besparingsskäl som antal indragningsmil är hämtade) inte längre gäller samtidigt som Trafikverket i sin dementi på hemsidan hänvisar till – ja, just ”Översyn Väghållaransvar”, då blir vi bekymrade.
När ministern säger att det inte finns några fastslagna kriterier för om en väg ska bli enskild utan Trafikverket får avgöra från fall till fall – då blir vi bekymrade.
När ministern därmed hänvisar landsbygdsbor till Trafikverkets godtycke, ett verk som staten/regeringen bemyndigat att
• föreslå vägar för indragning,
• välja vilka skäl verket önskar använda i det enskilda fallet samt – i Trafikverkets ”interna domstol”, avdelningen för Juridik- och Planprövning,
• ta beslut om det egna indragningsförslaget . Enligt uppgift från Trafikverket är det ytterst sällan man avslår en regions förslag.
Då blir vi riktigt bekymrade.
I tidningsartikeln nämner infrastrukturminister Eneroth (S) landsbygdssatsningen ”med bland annat extra anslag på just mindre vägar”. Då vill det till att det är just mindre vägar som ska dras in, inte en länsväg som väg e 801. Vi bor vid en mindre väg och tar själva ansvar för kostnad, drift och underhåll, väl accepterat i det allmänna rättsmedvetandet eftersom vägen främst är till för oss boende.
Så länge 15 % eller 1,5 miljoner av Sveriges befolkning, till viss del frivilligt, oftast påtvingat förväntas bära underhållsbördan ekonomisk, juridiskt och administrativt för väghållningen på 76 % av landets vägar, så att övriga 8,5 miljoner av befolkningen gratis och bekvämt ska kunna ta sig ut på landet, utan att regeringen kan ge ett godtagbart skäl till denna negativa särbehandling av folk på landsbygden finns en överhängande risk att landsbygdssatsningen närmast kommer att betrakta som ett hån.
Det borde göra infrastrukturministern djupt bekymrad.