Svar på Lars Adaktusson (KD) om EU:s sociala pelare
Adaktussons replik till mig i NT om EU-kommissionens presentation, eller snarare diskussionsunderlag, att upprätta en social pelare, föranleder varken den kritik eller den oro som Adaktusson framför. Adaktusson är orolig för att EU ska gå för långt: frångå subsidiaritetsprincipen, diktera familjens privata angelägenheter och slutligen kommer han fram till att det enda sättet att ”återvinna medborgarnas förtroende” är att EU retirerar, att EU:s befogenheter inskränks och att det därför är bäst för Sverige att ställa sig utanför EU:s innersta kärna.
Liberalerna ser positivt på EU-kommissionens vilja att ta sig an de svåra frågorna om social orättvisa och ojämlikhet i EU. Vi menar att uppgivenhet och passivitet är fel väg att gå. Istället bör EU gemensamt lösa de gränsöverskridande utmaningar som vi står inför och förbättra vardagen för EU:s över 500 miljoner medborgare.
Förslaget om en social pelare innebär inte ny lagstiftning, utan är i praktiken ett slags diskussionsunderlag som pekar på en möjlig lägstanivå för sociala krav som man borde kunna ställa på medlemsländerna ifråga om anställningstrygghet, arbetsmarknad och försörjningsstöd. Jag tror att även Adaktusson håller med mig i sak: att det är högst befogat att krav ställs på exempelvis Rumänien att tillgodose den romska minoritetens grundläggande behov för att kunna leva i sitt eget land, istället för att resa till Sverige för att tigga.
Det händer mycket positivt i EU just nu. I motsats till vad Adaktusson säger så är stödet för EU högre bland medborgarna än vid finanskrisens start 2008: 57 % i EU, och 65 % i Sverige. Stödet från medborgarna för att EU ska göra mer på områden som migration, klimatfrågan, arbetsmarknadsstrategi, brottsbekämpning är överväldigande – och ökar, enligt Eurobarometerundersökningen i maj i år.
Med Emmanuel Macrons seger i Frankrike ser vi hur en helt ny mittenpolitik växer sig stark. Vi som ställer oss bakom nutidsanpassade idéer, nya koalitioner och handlingskraftiga initiativ inspireras inte av den bakåtsträvande strategi som Adaktusson förespråkar.
I en tid när Storbritannien är på väg att lämna EU skulle det vara allvarligt om Sverige ställer sig utanför utformningen av en europeisk social pelare. Jag vill inte se ett Sverige som är ännu mer isolerat från de viktiga besluten som fattas på EU-nivå. Genom engagera oss i diskussionen om den sociala pelaren, kan vi vara med om att bygga ett framtida EU som gör livet bättre för alla våra medborgare.