Svar till Gustav Knutsson om Vilbergen
Till att börja med känns det tungt och svårt, att dagen efter terrordådet i Stockholm besvara Gustav Knutssons debattartikel i NT 8/4 om Vilbergen.
Vi lever idag i ett samhälle där förtätningen i städerna och dess stadsdelar i centrum mer och mer breder ut sig. I det här fallet är det Vilbergen som riskerar, att drabbas av samma öde i den trend som försiggår i Norrköping. På 60-talet var trenden miljonprojektet och på 70-talet drabbades Norrköping av rivningsraseriet.
Insändaren skriver i sitt inlägg att de båda samrådsmöten som har hållits har varit välordnade och närvarande tjänstemän tillmötesgående. På detta påstående frågar jag mig har vi varit på samma möte? Vid det första mötet den 8 mars, som jag tyvärr inte hade möjlighet att närvara vid, har deltagare berättat för mig om kaos, förtvivlan och nonchalanta uttalande av tjänstemännen. Vid det andra mötet den 15 mars, som jag var närvarande vid, deltog inga tjänstemän. Det var sammankallat på initiativ av de boende i området och bekräftade den oro, förtvivlan och maktlöshet som många känner inför detaljplanen.
Insändaren säger sig inte har något emot att man bygger på parkeringsplatsernas bekostnad och att de tomma gräsytorna utvecklas till parker. Det kan ju låta bra men verkligheten är ju att gräsytorna bebyggs ju delvis med nya hus. Vidare säger han att behovet av fossildrivna bilar minskar och behovet av sociala mötesplatser och en trivsam omgivning ökar. Detta uppnår man inte vid en förtätning, tvärtom, och även miljövänliga bilar behöver parkeringsplatser i vårt samhälle, när med bilens hjälp folk skall få vardagen att fungera med dagis och arbetsresor.
Alla kan inte åka kommunalt bör du inse även som en miljöförespråkare.
Insändaren nämner också att många vill bo i Norrköping och bristen på bostäder är stor. Problemet med detta är, att det inte är de nya dyra bostäderna i Vilbergen som behövs, utan billiga bostäder till dem med låg inkomst som flyttar in.
Jag avslutar med att jag skriver detta svar som privatperson, eftersom jag är personligt berörd av förändringen.