I dagarna har det kommit en rapport som pekar ut att cirka 30 procent av de försämrade resultaten i Pisaundersökningarna beror på den ökande invandringen. Flera tyckare och skribenter har ojat sig över att det inte tydligt har framgått tidigare och antyder att det skulle vara någon sorts mörkläggning och att någon inte vågar nämna detta.
Jag har arbetat i skolan under mer än 20 år och jag har också administrerat hanteringen av Pisaprovet förra gången det var, det prov vi just fått resultatet ifrån. Det är klart att jag också kan se att det kan finnas otydligheter och att provet inte behandlas på det sätt det borde. Det borde till exempel inte vara så himla viktigt. En del av vårt ras på rankingen handlar naturligtvis om att andra blivit bättre, inte på att vi blivit så mycket sämre. Det borde ju vara något bra.
Sverige är ett land där alla barn, oavsett bakgrund, får gå i skolan. När vi gör de listor med elever som ska delta i dessa prov är vi ärliga och anmäler alla som går på skolan födda detta år, utom de som enligt reglerna inte ska vara med, det vill säga de elever som varit mindre än ett år i Sverige. Jag vet att så inte är fallet med alla länder som deltar i dessa prov. Singapore till exempel, som ju alltid får enormt bra resultat. Där tas bara vissa elever ut för att göra provet och de tas ut ur den grupp elever som får tillträde till de lite finare och bättre skolorna. Mr ”Pisaprov” himself erkänner att det går till så. Han tycker dock inte det är något problem utan tycker att vi gott kan ha den standarden att sträva mot. De eleverna får ju världens bästa skola och så borde det vara för alla. Vi jämför alltså äpplen och päron, eller äpplen och surkörsbär kanske.
Det har alltid varit tydligt att vår höga andel relativt nyinvandrade elever har dragit ned totalresultatet, men jag vill också hävda att de invandrade elever som varit tillräckligt länge för att behärska språket hyfsat i stället bidrar till att höja resultatet. Det finns inte några elever som är så studiemotiverade och så flitiga som invandrade flickor från till exempel Syrien. Utan dem skulle våra resultat i mätningarna hamna ännu lägre. De räddar oss.
När jag satt med den av skolverket ”slumpade” lista på vilka av de elever, vars namn jag anmält, som skulle delta blev jag bekymrad. Jag arbetade på en skola med fem klasser i årskurs åtta (teståldern) och av dessa togs 20 ut. Av dessa 20 var det fem elever som överhuvudtaget inte presterade ett skvatt. Någon var hemmasittare, några hade anpassad skolgång och ett par var bara allmänt struliga. Ingen av dessa var invandrare. Först var det ett elände att få dem att göra provet. De kom inte första gången och några kom inte heller vid extratillfället. När de väl kom lämnade de sedan provet tomt. Det drog naturligtvis ned resultatet, mycket mer än de invandrade elever som kom och gjorde sitt bästa.
Om jag hade haft möjligheten att inte ens anmäla dessa elever hade jag inte gjort det, jag visste ju redan när jag gjorde listan att de namnen var onödiga. Jag undrar om det inte kan vara lite si och så med anmälningen av dessa elever lite varstans i världen. I väldigt många delar av vår fantastiska värld finns inte den här typen av elever ens i skolans värld. De är gatubarn, barnarbetare eller sitter i någon by på landet, långt från en modern Pisaskola.
Rapporten visar att det går att förklara cirka 30 procent av de försämrade resultaten på invandring. Jag är så otroligt mycket mer intresserad av de övriga 70 procenten. Vad beror de på? Att nyanlända drar ned totalen kommer inte att märkas i det stora hela. De kommer att lära sig vårt språk och ta igen det senare om de får rätt hjälp. När får vi rapporten som handlar om den stora anledningen till nedgången?