För någon månad sedan var det nog inte särskilt många som trodde att jag, Darko Mamkovic (SD) och Nicklas Lundström (V) skulle sitta runt samma bord och diskutera förslag om genomgripande förändringar av politiken i Norrköping.
Jag trodde det inte. Coronaviruset har på ett dramatiskt sätt förändrat förutsättningarna för det mesta och för de flesta i världen och i Norrköping. Men när det bokstavligen handlar om att rädda liv blir vardagens trätor och partigränser tämligen oväsentliga. Och det vi gör nu handlar om att rädda liv. Då krävs det att vi kraftsamlar, hjälps åt.
Självklart har nationella politiker och myndigheter ett stort ansvar, men vad vi gör lokalt spelar roll. I Sverige är tusentals människoliv hotade av viruset och i Norrköping hundratals. Vad vi alla i Norrköping gör för att skydda äldre och andra riskgrupper kommer att påverka hur många det blir. Därför är det självklart att de politiska samtalen i första hand handlar om det
Samtidigt måste vi redan nu förbereda oss för tiden efter viruset. Jag håller med alla som säger att världen nog aldrig blir riktigt sig lik igen. Coronakrisen sätter spår som påverkar vårt sätt att tänka och leva. På vilket sätt vi och samhället förändras, ja, det påverkas av vad vi gör idag. Hur vi hanterar krisen.
På vårt pampiga rådhus finns inskriptionen att Norrköping alltid reser sig ur askan. Jo, vår kommun har onekligen rest sig efter många kriser. Staden har byggts upp efter pesten på 1700-talet och ryssarnas härjningar och under senare tid har vi upplevt svåra ekonomiska kriser. Vi om några vet att det går att ta sig igenom svårigheter.
Det är jag helt säker på att vi gör också denna gång. Just nu är det som sagt självklart att ägna kraften åt att lösa de akuta problemen. Därför handlar samtalen mellan oss politiker om vad som kan göras för att rädda liv, vad som kan göras för att hålla igång kommunens verksamhet trots påfrestningar och vad vi som kommun förmår göra för att hjälpa alla företag och föreningar och andra som drabbas svårt av krisen. Alla partiers gruppledare samlas varje vecka.
Den här gången är vi bättre rustade än tidigare. Vi har reserver och det finns en bred politisk enighet om att vi ska använda våra reserver för att mildra effekterna av krisen. Det betyder inte att vi är ense om hur varje krona ska användas, det vore konstigt, men om den grundläggande strategin att använda våra reserver finns en stor samsyn.
Kommunen har tagit en rad beslut för att stödja alla som arbetar i vården och omsorgen, och dessutom tagit beslut om lättnader för företag. Ett samarbete med kyrkan har startats för att köra hem varor och annat till personer i riskzonen som annars hade varit tvungna att gå ut. Under den här veckan kommer fler besked om hur vi tillsammans kan stödja vårt lokala näringsliv.
Samtidigt måste vi som sagt höja blicken och fundera på livet efter covid-19. Det gäller att använda reserverna för att klara krisen, men samtidigt se till att det finns resurser till en fungerande vardag den dagen krisen är över.
När krisen är över måste vi ha kraft och ork att hjälpa barn och unga att klara skolan och se till att undersköterskor och andra i vården kan återvända till en något sånär vanlig vardag.
Dessutom hoppas jag att vi återvänder till en något sånär vanlig politisk vardag. Jag har emellertid svårt att tro att allt blir sig likt igen. Jag själv har förändrats och jag har sett nya sidor hos min omgivning. Jag har sett politiker kliva fram och visa en imponerande förmåga att leda och samarbeta.
Det betyder förstås inte att jag gillar deras åsikter mer, men det kommer, hoppas jag, bidra till ett mer konstruktivt politiskt klimat efter krisen.
Lars Stjernkvist, kommunstyrelsens ordförande