Svar till Feministiskt Initiativ i NT 2/2
Vanligt folk som har byggt upp vårt land ska ha en trygg pension. Pensionssystemet är robust och hållbart, men levererar inte tillräckligt bra. Därför presenterade Pensionsgruppen nyligen en överenskommelse om nödvändiga förändringar som ska ge höjda pensioner. Både avseende den allmänna pensionen, men också grundskyddet till de sämst ställda (oftast kvinnor) som vi alla finansierar solidariskt via skattsedeln.
Partierna i Pensionsgruppen älskar kanske inte varje enskild del av pensionssystemet, men vi tar alla ansvar för helheten. Jag är generellt vänligt inställd till samarbete, och när det kommer till pensioner är det särskilt viktigt. Vi kan inte ha ett pensionssystem som ändras var fjärde år beroende på vem som styr. Ytterst handlar det om finansiell stabilitet och människors möjligheter att planera sin framtid.
Feministiskt Initiativ (FI) skriver att de är emot både pensionsgruppen och pensionssystemet. De drömmer sig tillbaka till den gamla ATP-tiden, som övergavs då det blev uppenbart att det var ohållbart. Det fanns ingen ordentlig koppling till ekonomisk tillväxt eller arbete, och samhället vältrade över stora skulder på framtidens pensionärer. Hade det fått fortsätta hade vi till slut inte kunnat finansiera pensionerna. Jag tror att rättvisekontraktet och förtroendet mellan generationerna är oerhört viktigt. Var FI:s pensionspengar ska komma ifrån, om inte från arbete, är högst oklart. FI tycks dessutom missa att pension är uppskjuten lön, därför är det också rimligt att pensionen både speglar lönen och beskattas lika.
Men det märkligaste med FI:s utspel är ändå den tunna feministiska analysen. Att kvinnor får lägre pension än män är naturligtvis oacceptabelt. Men det är ju inte när vi går i pension som ojämställdheten uppstår. Nej, de patriarkala strukturerna måste brytas långt innan. Det gör vi bäst genom en jämställd arbetsmarknad och föräldraförsäkring. Pensionssystemet är könsneutralt, och allt annat vore orimligt. Vi bryter knappast mansnormen genom att skapa ett pensionssystem som tar sin utgångspunkt i att kvinnor ska jobba deltid och ha en sämre position i samhället. Då legitimeras och cementeras de ojämställda strukturerna istället för att förändras. Men för oss som kräver jämställdhet måste väl uppgiften vara att formulera en politik som faktiskt förändrar dem i grunden?
Jämställdhet handlar om makt. En viktig del är pengar. Vi kommer aldrig nå jämställdhet om inte kvinnor tjänar egna pengar och försörjer sig själva. Jag tror att en framgångsrik feministisk politik är den som främjar en jämställd arbetsmarknad och balans mellan betalt och obetalt arbete. Då kommer de jämställda pensionerna på köpet. För mig som Socialdemokrat är det självklart att samhället solidariskt ska stötta dem som lever i ekonomisk utsatthet på äldre dagar, vilket föga förvånande ofta är kvinnor. Men jag kan aldrig acceptera att vi bygger system som utgår ifrån en ojämställd könsmaktsordning. Den förändras inte för att vi sätter plåster på såren. Och plåsterpolitiken duger inte som feministisk strategi. Allra minst när den saknar finansiering.