Energi kan inte skapas eller förstöras. Bara lagras, transporteras och omvandlas mellan olika former. Solen drivs av ”atomkraft”, fusion, där väteatomer förenas till heliumatomer. Lite energi blir då över som strålning, där en liten del når jorden.
Värmen ger rörelser i luft och vatten, och vi omvandlar en del av detta till elkraft via solpaneler, vind- och vattenkraft. Den bidrar också till växt- och djurliv, som gett fossila bränslen. Utöver detta har vi utnyttjat egen kärnenergi (fission, spjälkning av främst Uranatomer) och fått värme i våra reaktorer.
Vi har en intensiv debatt om den jord vi överlämnar till kommande generationer, och det finns en ganska bred opinion för att eliminera såväl växthusgaser från fossil förbränning, som radioaktivt avfall från kärnkraftverk. Det vi gör nu kan bli påtagligt redan för våra barn och barnbarn. Vi vill inte göra det omöjligt att leva på vår jord.
Vi behöver bara en bråkdel av den solenergi som når oss. Vi har mycket utbyggd vattenkraft. Det är mycket lönsamt att bygga vindkraftverk, och solpaneler är också nästan lönsamma även utan subventioner. Vi kan tillgodose behovet helt utan kärnkraft eller fossila bränslen. För att klara detta måste vi dock bli bättre på att lagra och transportera energi. Hur skall detta gå till?
Ökat behov tillgodoses genom sol- och vindkraft. Efterhand som vi avvecklar reaktorerna också i Ringhals, Oskarshamn och Forsmark kan vi där, och vid redan avvecklade Barsebäck, ha lagring av energi i form av anläggningar för elektrolys av havsvatten till vätgas och syrgas som lagras kyld i flytande form.
Elenergin för detta via högspänningsledningarna, när det är överskott på el i stamnätet genom kraftig vind. Vid underskott användes vätgasen för att driva turbiner kopplade till generatorer, som matar el tillbaka till stamnätet. Kanske de generatorer som idag ingår i kärnkraftverken? Förbränningen av vätgas ger vattenånga, som förvisso är en växthusgas, men som enkelt efter förbränningen kan kondenseras till vatten och inte släppas ut i atmosfären.
Vinsten med energilagring just vid de tidigare kärnkraftverken är att utnyttja befintliga kraftledningar. Det är komplicerat att anlägga nya sådana genom utdragna processer med markägare och andra intressenter. Också globalt är det intressant med vätgas som energibärare vid lagring och transport. Luftledningar fungerar bra på land med måttliga avstånd och effekter.
Mellan kontinenter eller för mycket stor mängd energi, har elledningar betydande svagheter. Mer intressant med tankbåtar, rörledningar, tankbilar och ”mackar” för flytande vätgas. En infrastruktur som dagens för olja och naturgas. Beprövade komponenter finns och denna väg är betydligt enklare än att utveckla kärnreaktorer för dagens säkerhetskrav.
Flertalet oljeexportörer har god tillgång på sol eller vind. Bränsleceller kan direkt omvandla vätgas till elektricitet i elbilar, dock med låg verkningsgrad idag. Kan komma att ersätta tunga batterier i dagens elfordon. Tyska lastbilstillverkare, nu tillsammans med Volvo, är inne på detta. En del av infrastrukturen för vätgas behöver vidareutvecklas, men detta är marginellt jämfört med att utveckla fissionstekniken till att långsiktigt uppfylla dagens säkerhetskrav.
Fall inte för de partiledare, partier eller forskare som idag argumenterar för fortsatt/framtida utnyttjande av kärnkraft ”när det inte blåser”. Låt dig inte fångas av deras uppenbara finansieringsintresse eller röstfiske.
Bengt Lennartsson