I sin internationella roll riktade Margot Wallström tidigt in sig på kvinnors rättigheter. Måhända hämtade nuvarande regering ideologisk inspiration från Margot Wallströms tidigare utlandstjänstgöring där hon är bland dem som drivit på resolutioner om våldtäkt i krig som brott mot mänskliga rättigheter bland annat.
"Nu formas en feministisk utrikespolitik vars mål är att motverka diskriminering av kvinnor, förbättra kvinnors villkor samt bidra till fred och utveckling. Kvinnors delaktighet i beslutsfattande ska stärkas såväl i länder med fred som i länder i konflikt eller där återuppbyggnadsarbete pågår. På så vis stärks också hållbarheten i våra samhällen. [...] En feministisk utrikespolitik ska genomsyra hela utrikesförvaltningens arbete och syftar till att stärka kvinnors rättigheter, öka kvinnors tillgång till resurser och öka kvinnors representation" (utrikesdeklarationen).
I dagarna togs ett historiskt beslut av Israels regering rörande klagomuren. För första gången kommer män och kvinnor att be tillsammans vid klagomuren. Detta är en seger, inte bara för gruppen Women of the Wall som kampanjat för detta mål under 27 års tid, för Israel som stat, för reformivrarna i Mellersta östern. Beslutet visar fingret åt judiska fundamentalister och extremister och ger möjligheten till brobyggande mellan människor obundet kön.
De arabiska kvinnorna i Israel är de mest emanciperade, ekonomiskt oberoende och yrkesmässigt framgångsrika i hela Mellanöstern, för att bara ge ett exempel.
Den arabiska HBQT-sektorn i Israel är oerhört vital och New York Times beskrev nyligen Haifa som själva centret för en liberal och sekulär palestinsk renässans.
Landet är ledande när det gäller förhindrande av human trafficking. Man står ut i Mellanöstern med att bland annat etablera behandlingskliniker för människor som befinner sig i landet illegalt. Detta är helt i linje med Sveriges erbjudande av fri vård och tandvård för asylsökande och människor som upprätthåller sig illegalt.
Medan ordkrig mellan Sverige och Israel rasade här hemma noterade få att den israeliske parlamentarikern Yinon Magal tvingades avgå efter att flera kvinnor anklagat honom för sexuella trakasserier. Inrikesministern och vice premiärminister Silvan Shalom har tvingats att göra detsamma sedan landets chefsåklagare funderar över att öppna upp en förundersökning för samma anklagelser som restes mot Magal. Som exempel och kontrast i det svenska samhället kan nämnas Rafi Bahaduri, som inte avskräckte Migrationsverket från att anställa honom som tolk trots att han tidigare är dömd för våldtäkt och nu står åtalad i samband med en ny våldtäkt.
Alla länder, och efterföljande samhällen som formas som resultat av landets förda politik, har just sina problem. Det är hur vi arbetar med problemen som gör oss till föredömesamhällen. Min övertygelse är att arbetet tillsammans förenar mer än det separerar värdegrunder. Därför bör Sverige och Israel vända blad och påbörja ett nytt kapitel. Om inte annat för feminismens enade kamp.