Erik Pelling (S) är kommunstyrelsens ordförande i Uppsala. Han var en av talarna vid tisdagens ceremoni vid Fadimes grav.
I tisdags den 21 januari hölls en ceremoni vid Fadime Şahindals grav på Gamla kyrkogården i Uppsala. Jag var där. Det har passerat 23 år sedan Fadime mördades av sin pappa i en lägenhet i Uppsala. Hon sköts ihjäl framför ögonen på sin lillasyster. Hon mördades därför att hon inte ville leva efter Mellanösternkulturer där flickors och kvinnors liv enbart är till för att behaga familjenära mäns lust och heder.
Många flickor och kvinnor har utsatts för hedersmord i Sverige sedan Fadimes död. Hon har blivit en symbol för alla dessa kulturella våldsbrott. Två månader före sin död talade hon i riksdagen och manade ledamöterna att inte vända ryggen åt/inte blunda för hoten och våldet som drabbar många invandrartjejer i Sverige.
Utöver all död och lidande som hederskulturella våldsverkare utsätter människor för i Sverige så är det mest fruktansvärda att många i det offentliga/politiska/mediala samhället är så angelägna om att fortsatt relativisera/bortförklara hedersvåldet som sådant.Vilket är helt obegripligt i mina ögon.
Invid Fadimes gravsten på Gamla kyrkogården ligger hennes syster Songül begravd. Hon gick bort 2014. Songül blev vittne till mordet på Fadime och vittnade mot sin far i tingsrätten.
I söndags hölls Fadime - galan på Berns salonger i Stockholm. Jag var där tillsammans med flera hundra andra människor från hela samhället. Glöm aldrig Pela och Fadime - GAPF - är en av Sveriges absolut viktigaste föreningar. Modiga kvinnor och män, som bland andra en av GAPF: s grundare Sara Mohammad, med sina rötter i hedersförtryckande religioner och kulturer i Mellanöstern, tar fighten för alla människors individuella rättigheter. Under årens gång - föreningen bildades i början av 2000-talet - har Sara Mohammad och alla hennes kollegor och bundsförvanter i rörelsen fått föra ett tvåfrontskrig. Dels har de baktalats och motarbetats av hedersförtryckets invandrade företrädare och advokater. Dels har man fått kämpa mot en feg svensk offentlighet som ofta hellre valt att blunda och ursäkta våld och förtryck med hänvisning till kultur och religion. Den egna rädslan för att kunna bli utskälld för "rasist" för att man kritiserar andra och sämre kulturer har överflyglat ansvaret att stå upp för en samhällsförvaltning där alla människors individuella rättigheter väger lika mycket.
Leif Ericksson var Fadime Sahindals advokat under flera år innan hon mördades av sin pappa 2002. Han talade klokt om framsteg och bakslag som skett i kampen mot hedersvåldet under de år som passerat sedan Fadimes död.
De som får betala priset för den svenska undfallenheten inför förtryckande och våldsamma kulturer är framförallt alla de barn och ungdomar som tvingas växa upp i familjer och klaner där familjens/faderns/männens heder står och faller med döttrarnas kärleksliv och lydnad. Men relativistisk flathet visavi stenålderskulturer av det här slaget drabbar också det svenska samhället i stort. Vårt samhälle försvagas och försämras, vi blir ett sämre invandringsland och tilliten mellan människor undermineras när domstolar, förvaltningar och politiken här och där - kanske oavsiktligt och ibland omedvetet - väljer att ge grönt ljus för förtryck i hederskulturssammanhang.
Den förre riksrevisorn Inga-Britt Ahlenius och NT: s krönikör Widar Andersson på plats vid Fadime-galan i Stockholm den 19 januari.
På Fadime-galan i söndags blev jag tillsammans med bland andra den tidigare riksrevisorn och samhällsprofilen Inga- Britt Ahlenius utsedd till så kallad good will ambassadör för föreningen GAPF. Det är ett ideellt hedersuppdrag där man förväntas göra vad man kan för att stärka föreningens möjligheter att påverka, göra skillnad och hjälpa förtryckta barn, ungdomar och kvinnor. Vilket jag kommer att göra efter bästa förmåga. Vilket inte på något sätt förändrar inriktningen för min opinionsbildning. Att öppet tala om och att komma tillrätta med invandringens problem är en förutsättning för att vi ska vara ett land där människor från hela världen ska kunna känna sig välkomna att leva, arbeta och bidra till ett bra och bättre samhälle.
Widar Andersson är tidigare riksdagsledamot för Socialdemokraterna och tidigare chefredaktör och politisk redaktör för Folkbladet. Han skriver krönikor ur ett oberoende socialdemokratiskt perspektiv.