Socialdemokraternas partikongress drog igång i Göteborg på onsdagen. Partiledaren Magdalena Andersson mötte den stora presskåren på eftermiddagen. "Den svenska socialdemokratin har försvagats under senare år. Därför är det hög tid för självrannsakan och för förändring", sa Andersson. Jag var där.
Kongressen öppnades med sång och musik av artisten Titiyo och hennes band. Med blicken fäst på Magdalena Andersson framförde Titiyo sin låt "Drottningen är tillbaka" med sin suggestiva refräng: "Stockholm börjar klarna, drottningen är tillbaka, oh yeah, oh yeah
Oh, yeah, oh yeah, oh yeah, oh yeah, Stockholm börjar klarna, oh yeah, oh yeah, drottningen är tillbaka."
På pressträffen efter den formella kongressöppningen sa Magdalena Andersson att den förändring som Socialdemokraterna genomgått sedan den förra partikongressen 2021 - då Magdalena Andersson valdes till partiledare - sannolikt är den största sedan 1944 då arbetarrörelsen antog "Efterkrigsprogrammet" som i 27 punkter stakade ut vägen framåt för ett friare näringsliv, starkare socialpolitik, full sysselsättning och förstärkt demokrati. Det är en jämförelse som förpliktigar. Efterkrigsprogrammet kom att lägga grunden för såväl den moderna välfärdsstaten som för Sveriges position som en öppen och frihandlande marknadsekonomi. Den "svenska modellen" kort sagt.
Magdalena Andersson har, efter ett drygt halvår som statsminister, fått ta hand om sitt parti i opposition. Vilket sannerligen inte är lätt. Socialdemokratin är ett utpräglat regeringsparti som tenderar att famlande falla ihop när man blir av med regeringskansliets krävande och vitaliserande arbetsmiljö. Magdalena Andersson har brutit den trenden. Ingen tvekan om den saken.
Hon var starkt pådrivande för att partistyrelsen tillsatte elva olika arbetsgrupper med uppgiften att "från grunden" ta fram ny politik på fyra tunga och folknära samhällsområden: Ekonomisk politik för vanligt folk, Trygghet i livets alla skeden, Brottslighet och segregation och Teknisk utveckling, klimat och välstånd. Många av arbetsgrupperna leddes av unga och möjliga framtidsnamn inom socialdemokratin. För att ta några lokala exempel så var riksdagsledamoten Teresa Carvalho från Norrköping ledare för gruppen med ansvar för hur de kriminella gängen ska stoppas, och kommunalrådet i Norrköping Maria Sayeler Behnam var en av tre deltagare i den mest omtalade arbetsgruppen (ökad samhällsgemenskap genom ett gemensamt språk) som leddes av Lawen Redar. Genom arbetsgruppernas arbete har Socialdemokraterna hållit förfallet borta för att istället liksom hålla sig kvar i regeringsmiljön genom att koncentrera sig på hur Sverige kan bli bättre med ny politik.
Under pressträffen fick Magdalena Andersson några frågor om partiets "stramare invandringspolitik" och om hur viktiga "signalerna" om den omlagda politiken är inför riksdagsvalet nästa år?
"Det handlar inte om signaler. Det handlar om hur Sverige ser ut", svarade Magdalena Andersson med viss skärpa i rösten. "Förskolor där knappt någon talar svenska, gängkriminella barn, hög långtidsarbetslöshet och trångboddhet; det är inte mitt Sverige", sa Andersson. Vilket är en bra och riktig hållning. Sakpolitiken ska stå i centrum för alla vettiga regeringspartier.
Och för att driva vettig sakpolitik krävs ett "rakare och öppnare parti som vågar säga som det är", sa Magdalena Andersson. Och förstås; ett parti som har chans att vinna röster och val igen.
Artisten Titiyo sjunger naturligtvis precis vad hon vill. Men Magdalena Andersson gör klokt i att ransonera offentliga drottningsliknelser framöver. Hon är en stark ledare.Så är det. Men det är en styrka som snabbt kan förbytas till en svaghet om partiet glider in i ett personkultsläge med sin partiledare.
Widar Andersson är tidigare riksdagsledamot för Socialdemokraterna och tidigare chefredaktör och politisk redaktör för Folkbladet. Han skriver krönikor ur ett oberoende socialdemokratiskt perspektiv.