Bakgrunden är att corona-krisen har visat nya brister, framförallt inom äldreomsorgen, utöver de utmaningar kommuner och regioner stod inför redan tidigare, inte minst brist på arbetskraft. Arbetsmarknaden efter krisen kommer också att kräva stora insatser i form av utbildning, omställning och inkomsttrygghet för alla som har förlorat jobbet.
Samtidigt redovisar Kommuninvest i en ny rapport att skillnaderna växer i skattetryck mellan olika kommuner. De mindre och krympande kommunerna tvingas ta ut de högsta skatterna, i vissa fall 6 kronor per hundralapp mer än rikare storstadskommuner, utan att kunna erbjuda bättre service.
Rapport efter rapport från SCB, OECD med flera, visar att klyftorna i Sverige är de största i modern tid, och växer snabbt. Den rikaste procentens inkomster var fyra gånger högre än medianinkomsttagarens 1995, 2017 elva gånger så stor!
Sammantaget bör detta säga oss flera saker:
Vi måste höja skatterna framöver om vi ska kunna erbjuda en god välfärd. Det borde inte vara så kontroversiellt med tanke på att Sverige har sänkt skatterna kraftigt på senare år.
Vi måste hitta en väg att minska klyftorna, särskilt mellan dem som bara har en vanlig lön eller pension att leva på och dem som har stora kapitalinkomster.
Vi måste minska de sociala och geografiska skillnaderna, både mellan större städer och små landsbygdskommuner och mellan städernas rika och fattiga stadsdelar.
Arbetarrörelsens tankesmedja TIDEN har tillsatt en kvalificerad utredning med såväl LO-ekonomer som förre finansministern Erik Åsbrink, som ska föreslå en skattereform för framtiden. Grundtanken är att när välfärden för framtiden ska byggas kan inte bördan främst läggas på låginkomsttagarna eller de fattigaste kommunerna.
Problemet är förstås att frågan innehåller ovanligt häftig både saklig och politisk sprängkraft. Bara några frågor:
Många ekonomer rekommenderar att man i globaliseringens tid för att minska skatteflykten bör beskatta fast egendom och konsumtion mer än lättrörliga skatteobjekt som företag och inkomster. Men vågar någon lyfta frågan om till exempel fastighetsskatt igen?
Vågar de svenska partierna släppa sitt motstånd mot att ge EU och andra internationella organ en roll i skattepolitiken, så att vi på allvar kan bekämpa skatteflykt och skatteparadis?
Med tanke på att vi just har avskaffat värnskatten – hur utformar vi för framtiden en rättvisare inkomstskatt än idag?
Hur får vi in miljö- och klimatperspektiven på bredare front i skattesystemet?
Skattereformerna på 1980- och 90-talen roddes i hamn därför att regeringen, borgerlig i början av 1980-talet och socialdemokratisk i slutet av 1980-talet, hittade konstruktiva kompromisser med oppositionen. I båda fallen var det socialdemokrater och liberaler som gjorde upp – Rolf Wirtén och Kjell-Olof Feldt respektive Ingvar Carlsson och Bengt Westerberg. Uppgörelserna blev historiska: ”den underbara natten” och ”århundradets skattereform”. Frågan är vilka det är som ska finna varandra den här gången?
Göran Färm är tidigare Europaparlamentariker (S).