Medias roll är att förmedla nyheter, berätta om det oväntade, och tänk tanken att lokaltidningen med stora rubriker förklarade att idag har alla äldre fått besök av hemtjänsten och gräset har klippts och nästan alla elever har varit i skolan.
Jo, han hade förstås en poäng. Jag begriper att det skulle vara värre om det uppfattades som en stor sensation att något fungerar just den dagen. Dessutom begriper jag att jag är, eller åtminstone var, något av en part i målet. Som kommunstyrelsens ordförande ville jag av förklarliga skäl lyfta fram allt positivt som görs. Medias makt är att kritiskt granska makten, att avslöja bristerna.
Därför är det kanske logiskt att årets skolresultat inte har orsakat några braskande rubriker. Andelen behöriga till gymnasiets yrkesprogram fortsätter öka. För de kommunala skolorna är siffran 84 procent, och det har varit en stadig ökning under de senaste fem åren, sammanlagt med tio procentenheter. Det genomsnittliga meritvärdet har under samma period ökat från 204 till årets 227 poäng.
Det som gör mig personligen minst lika glad är att skillnaderna mellan skolorna fortsätter att minska. I Norrköping finns det för närvarande ingen skola där det så att säga är normalt att inte få tillräckligt bra betyg för att kunna läsa vidare. Andelen gymnasiebehöriga är över 70 procent på samtliga kommunala skolor.
Klingsborgsskolans utveckling värmer extra. Jag var där och bjöd på tårta för ett par år sedan när de passerade 70 procents behörighet. När skolans elever firade examen för någon vecka hade nio av tio elever tillräckliga betyg för att läsa vidare.
De här siffrorna är förstås viktiga för eleverna. Det behövs knappast någon krönikör för att förklara vad det betyder för den enskilde att klara skolan. Dessutom vet vi att väl fungerande skolor betyder mycket för hela kommunens utveckling.
Siffrorna har som sagt blivit stadigt bättre, och därmed är det kanske ingen sensation att de fortsätter förbättras. Jo, jag tycker faktiskt att det är sensationellt bra siffror.
Det som gör Norrköpings siffror speciella är de relativt små skillnaderna mellan skolorna. I nästan alla större kommuner finns det minst en förortsskola som sticker ut negativt. Där det är så att säga normalt att inte lyckas, och där plugghästen är en udda figur. I vår kommun finns för närvarande ingen sådan skola.
Jag är självklart medveten om att det fortfarande finns många elever som inte klarade behörigheten i år. Några har nyligen kommit till Sverige och behöver mer tid för sina grundskolestudier. Andra behöver annat stöd. Men som sagt, utvecklingen går åt rätt håll, och det är viktigt att förstå att det inte har blivit så av en slump.
Det hade inte varit möjligt att förbättra resultaten om vi inte hade haft kompetenta och ambitiösa medarbetare. Och det har haft betydelse att partierna i Norrköping under flera år har varit rörande ense om att förbättrade skolresultat är ett av kommunens absolut viktigaste mål.
Det här borde alltså vara en positiv krönika, rakt igenom. Trots det började jag med att kritisera media, med något negativt. Märkligt och motsägelsefullt, kan man tycka. Det kanske säger något om mig och om människor i allmänhet. Det negativa har dessvärre en förmåga att bita sig fast.
Därför vill jag sluta med att slå fast att skolresultaten gör mig glad. Sensationellt glad.
Lars Stjernkvist
tidigare kommunstyrelsens ordförande i Norrköping, numerande frilansande skribent