Invandring är inte vilken fråga som helst. Inget annat samhällsområde i de västliga demokratierna har under senare tid åstadkommit sådana stora politiska omvälvningar som just invandring. Donald Trumps presidentvinster i USA 2016 och 2024 är det för världen mest tydliga och betydelsefulla resultatet av att mittenvänsterpartierna tappat kontakt med arbetare och annat vanligt vettigt folk för att istället låta sig domineras av välbeställda identitetspolitiska vänsterentreprenörer i media och på universiteten. Men USA är inte ensamt om att ha stora liberala/mitten/vänsterpartier som gått vilse i invandringsfrågan. Tyskland, Frankrike, Nederländerna, Italien, Storbritannien och självklart vårt egna Sverige är exempel på europeiska länder vars traditionella partier lite lätt till höger och vänster om mitten har irrat bort sig å det grövsta om invandringen.Vilket har krattat manegen för partier som Sverigedemokraterna, Alternativ för Tyskland, Trumps republikaner, Nationell samling i Frankrike och Italiens bröder i Italien.
David Leonhardt är senior journalist, redaktör och krönikör på den stora liberala tidningen New York Times. Leonhardt har ägnat en stor del av sitt journalistiska yrkesliv åt just migrationens betydelse för politiken och samhällsutvecklingen. Tidigare i våras publicerade New York Times ett långt reportage av Leonhardt. Rubriken är "Why is Denmarks liberals winning?" Svaret är enkelt. Danmarks socialdemokrater ("liberals" i det amerikanska perspektivet) har visat stor skicklighet och genuin förståelse för vilka människor i samhället som framförallt drabbas av en misskött invandringspolitik. Med "misskött" menas en invandring som domineras av människor som inte snabbt anpassar sig till de rådande normerna i det välfärdssamhälle de utvandrat till. De som får ta smällarna är "inte människor med bra jobb och höga löner" säger Danmarks statsminister Mette Frederiksen (S) till David Leonhardt. Danmark sticker ut jämfört med de flesta andra välfärdsländer i EU. Vilket är socialdemokraternas förtjänst. De tog smällarna när de redan för många år sedan insåg att den enda sunda vänsterhållningen var att kraftigt bromsa invandringen, kräva snabb integration av de som kom och att se till att de som vistades i Danmark utan tillstånd snabbt avvisades.
Socialdemokraterna i Danmark fick mycket kritik från vänsterhåll. De sågs som "monster och rasister och som högeravvikare" skriver David Leonhardt. Men i de länder som skällde mest på Danmark är man nu i full färd med att försöka springa i fatt danskarna. Det är tveksamt om man kommer att lyckas. Andelen utrikes födda i till exempel Sverige och Tyskland är redan nu högre än vad den var i USA när man tog beslutet att slå till bromsen för 100 år sedan. Och mycket högre än i Danmark.
Mette Frederiksen och S i Danmark agerar i en god och mycket underbyggd arbetarrörelsetradition. När USA efter en lång period av massinvandring i princip stängde landet runt 1920 så inleddes en lång period av ökad jämlikhet, bättre villkor för arbetare, minskad låglönekonkurrens, färre slumområden, bättre skolor och bättre tillväxt. En stor del av invandringen till USA var illegal vilket drev på slum och svartjobb. Faktum är att många länder i Europa är i samma situation som USA var för 100 år sedan och som man nu har kommit tillbaka till även "over there".
Invandringen har helt tappat kontakt med sitt samhällsnyttiga ursprung som framförallt utgörs av ordnad arbetskraftsinvandring där både värdlandet och den invandrade arbetaren tjänar på upplägget.
David Leonhardt i New York Times sätter in Danmarks invandringspolitik i ett brett historiskt och politiskt perspektiv. Han visar hur generösa välfärdsstater inte klarar av massinvandring. Bördan att finansiera invandringen faller tungt på skötsamma arbetare som betalar höga skatter för en välfärd som riskerar att bli allt sämre. Magdalena Andersson och svenska S behöver på djupet inse att en stram invandringspolitik inte är taktisk triangulering till höger utan en lika självklar vänsterhållning som att till exempel stå för bättre arbetarpensioner och en stark a-kassa.
"Visst kan vi förlora nästa val. Men en sak är säker. Vi kommer inte att förlora på grund av en misskött invandringspolitik", säger Mette Frederiksen till New York Times. Och man kommer heller inte att förlora valet för att man helt byggt murar runt landet. Danmark är en öppen och vital demokrati där rättfärdigheten går hand i hand med realismen. Det är dit vi också ska i Sverige. Om en vecka inleder Socialdemokraterna sin partikongress. Kommer S att på allvar försöka ta ledningen i invandringsfrågan? Om inte så är nog nästa års riksdagsval redan förlorat.