En av trenderna visar exempelvis att vi mer än någonsin gillar att åka till platser där vi kan låtsas att vi är någon annan än den vi faktiskt är. ”Alter-ego”-trend.
En utveckling av den är att vi dessutom samlar pengar till resan bara för att få låtsas att vi har mer pengar än vad vi faktiskt har – som vi bränner på dagsentréer till lyxhotell eller en extra fin hyrbil. Om det beror på sämre ekonomi och en önskan att få känna av rikedomens sötma om ens bara för en stund, påverkan av sociala medier eller om det handlar om att vi helt enkelt inte är nöjda med vår situation just nu svarar inte undersökningarna på.
En annan stark trend är sömn – ”Zzz-destinations”. Vi hinner nämligen inte sova ut eller vila ordentligt längre. Det skapas hotell med sömnconcierger, AI-sängar som läser av hur kroppen mår och ställer in temperatur, sömnkurser, resor för utslitna mammor för att få sova i kapp, kuddmenyer på hotell. Vi behöver återhämta oss i tystnad och hinna landa för en stund i en snabbt snurrande värld.
Det må låta som en liten grej. Men att fokusera mer på hur vi faktiskt mår, att säga hej, uppmärksamma varandra och hjälpas åt och stötta varandra är viktigare än vi tror. Speciellt i ett alltmer polariserat samhälle där främmande makt gör sitt bästa för att slita oss längre från varandra.
Vi mår inte bra. Inte så konstigt, utifrån de tider vi lever i. Men mår vi inte bra fattar vi heller inte kloka beslut. Inte politiker heller. Eller samhället i stort. För hittar vi inte hem till oss själva och känner oss trygga och starka – hur ska vi då orka driva och lösa komplexa samhällsproblem?
För några veckor sedan släpptes rapporten med en utvärdering av ”Mindfulness in Westminster”, ett projekt där över 300 av Westminsters politiker har tränat upp sin mindfulness under ett decennium. Det är ett hårt klimat för politiker med sociala mediestormar, hårda ord och interna konflikter. Därför har man stöttat politikerna så att de ska förstå sig själva och andra bättre, må bättre – för då fattas också bättre beslut.
Och bättre, klokare beslut behöver vi ta för att lyckas med de globala målen till år 2030. Men det går för sakta.
Därför har ett i grunden svenskt ramverk skapats som heter ”Inner Development Goals”. Det är ett ramverk skapat utifrån omfattande forskning som visar vilka verktyg vi människor behöver för att bidra till en hållbar utveckling, konfliktlösning och fattigdom för att bli en accelerator. Inte minst för att skynda på de globala målen. Låter det fluffigt?
Det är det inte. Bakom ramverket står The New Division 29K och Ekskäret Foundation med partners som Google, Ikea, Eriksson, Handelshögskolan, Karolinska Institutet, Lunds universitet, Stockholms universitet och många fler. Det handlar om att stärka egenskaper som att vara, tänka, relatera, samverka och handla. Costa Rica har redan anammat ramverket och applicerar det nu på hela sin offentliga sektor. USA ser över möjligheterna att göra detsamma.
För utvecklas vi inte individuellt och kollektivt kommer vi inte kunna skapa den hållbara världen vi vill åt. Vi kommer inte lyckas att lösa yttre problem om vi inte lär oss förhålla oss till varandra, hur vi samarbetar och hur vi ser på komplexitet.
Det är något både värmande och sorgligt med att initiativ som dessa skapas. Sorgligt att det behövs, men fint att vi fångas upp med full kraft och att fokus hamnar på hur vi mår, ensamma och tillsammans.
Så det är bara att dansa in i 2024 med tillförsikt och ödmjukhet och inse att vi står inför enormt tuffa tider – och att förändringen börjar med oss själva.
Lina Skandevall
Lina Skandevall är företagare i Norrköping och skriver krönikor i NT