Upp till försvar för våra svampställen

Få saker slår känslan av att packa termos och smörgås för en heldag, gå ut i skogen på skattjakt, och komma hem med korgen full av kantareller.

Jag är långt ifrån ensam om mitt intresse för svamp. Svampindustrin har många år i rad rapporterat ökande försäljningssiffror, men förmodligen syns trenden tydligast i facebookgruppen Svamp-klapp. 2018 var den Europas största svampforum med sina 18 000 medlemmar. Idag är medlemmarna fler än 90 000. Här delar människor med sig av sina äventyr i skogen, får hjälp av certifierade svampkonsulenter att artbestämma sina fynd, och inspireras att ta svampintresset till nästa nivå genom att söka till de svampkurser som ordnas av studieförbund och folkhögskolor. 

Aktiviteten i gruppen är hög: i genomsnitt har medlemmarna skrivit ett inlägg var femte minut under oktober månad, meddelade här om veckan gruppens grundare Patrick Björck. Och det är inte bara de vanligtvis mest facebook-aktiva pensionärerna som sökt sig till gruppen: den typiska medlemmen är tvärtom ung till medelålder.

Den växande svamprörelsen går på många sätt på tvärs med samhällsutvecklingen. Jag talar om den ständiga kommersialiseringen, och om att ingenting längre får finnas bara för att det är kul. Ta till exempel barnidrott. Idag handlar den inte längre om lek – ungarna kastas in i en värld av blodigt allvar och kostnader som få föräldrar kan betala. 

Public service-utbudet vill högerpartierna strypa, liksom stödet till folkbildningsverksamhet. Norrköping kommer kanske bli en ”tråkigare stad” under Moderaternas styre, säger Sophia Jarl till NT, och syftar på planerade nedskärningar i kultur- och fritidsbudgeten. Till och med den välbesökta kommunala bastun vid Övre Glottern vill hon stänga – trots att den går med överskott.

Vad vill de att man ska göra med sin tid? Kan man fråga sig. Avstå semester, föreslår Ulf Kristersson i ett inlägg på facebook, där han hyllar småföretagare som tvingas göra just detta för att få verksamheten att gå runt. 

I ett sådant människofientligt samhälle blir kanske skogens friska luft ett sorts livsuppehållande andningshål. Den finns tillgänglig för alla som bara har lite förkunskap, och den inbjuder till fritt strövande bortom hets och påbud. 

Det är lätt att ta vår fria natur för given. Alla säger sig nämligen älska vår svenska allemansrätt. Sedan den instiftades 1940, som en lösning på konflikten mellan nyblivna semesterfirare och markägare, har den blivit något av en nationalsymbol. Var enda partiledare hyllar den, och tillsammans med köttbullarna och midsommarstången är den kanske det mest definierande för svensk kultur. 

Rätten till naturen kan däremot inskränkas på andra, mer smygande sätt, och det saknas inte politiska förslag. De flesta partier vill till exempel underlätta för skogsbolagen att exploatera skogen, och alla högerpartier vill urholka eller till och med avskaffa strandskyddet. 

Ur ett näringslivsperspektiv kan svampplockning i sig ses som samhälleligt slöseri. Timmarna vi lägger på att ströva runt och fylla korgarna med ett livsmedel som i min närmsta matbutik kostar 660 kronor kilot hade ju kunnat läggas på något annat, så som lönearbete. Eller kanske shopping.

Med andra ord måste även skogen skyddas från de girigbukar som vill göra livet fattigare. Därför måste vi hjälpas åt att noga vakta våra svampställen. Kom ut i skogen du också!

Melinda Kandel

Skrivande städerska, vänsterpartist och krönikör i NT