Trots tusentals arbetssökande i vårt område fanns det bara ett fåtal intresserade när till exempel Vildmarkshotellet sökte personal inför sommaren.
Flera av de intervjuade funderade kring orsakerna till det svala intresset. Det kan bero på att arbetslösa är skeptiska till säsongsarbete, menade någon. En person som anlitats av Arbetsförmedlingen för att stötta arbetslösa anade att det kan bero på att det helt enkelt inte lönar sig att jobba med dagens bidrag.
Någon vecka senare fick vi ta del av några arbetslösas syn på saken. Paulina och andra berättade att de söker allt de hittar, men att de sällan får ens ett tack för visat intresse. Och i reportaget framgick det med övertydlighet hur svårt det är att hålla humöret uppe när man har sökt femtielva jobb utan att ens komma till en intervju.
Det låter som om det är två helt skilda världar. Båda bilderna av verkligheten kan rimligen inte vara riktiga. Är grundproblemet att det lönar sig för lite att jobba, eller att arbetsgivarna ställer krav som de sökande inte klarar? För mig som gammal politiker känns diskussionen välbekant. Från högersidan talas det om enklare jobb och att det ska löna sig att arbeta, och från den andra kanten krävs det framför allt mer utbildning. Och självklart är det många som vill ha med lite av varje. Tillvaron är komplicerad och då finns det sällan något enkelt svar.
Oavsett vad som orsakar arbetslösheten, på en punkt är jag helt säker; alla behövs i arbetslivet. Vi har helt enkelt en befolkningsutveckling som kommer att skapa en stenhård konkurrens om alla i förvärvsarbetande ålder. Det syns för övrigt redan nu. Det är brist på chaufförer och det behövs fler inom vården och som NT-s artiklar visade, restaurangerna behöver fler. Norrköping har idag drygt 2000 öppet arbetslösa och ytterligare cirka 4000 i olika åtgärder, och det är ingen tvekan om att alla behövs för att klara behoven på arbetsmarknaden.
Runt om i Europa och även i EU-sammanhang diskuteras olika former av medborgarlön. Syftet är vällovligt, att ge människor som varit arbetslösa länge en trygg tillvaro. Men jag tror inte ett skvatt på idén. Av skälen jag redan nämnt, men också för att klara framtidens välfärd och pensioner.
Som bekant har det varit turbulent – igen – i riksdagen den senaste tiden och den här gången har det varit det trots att det handlar om en fråga där nästan alla är nästan ense. Alla vill höja de lägsta pensionerna.
Det vill jag också, och därför är det viktigt att människor kommer i jobb. Det finns inget annat sätt att skapa ett tryggt och rättvist pensionssystem. Därför borde vi prata mer om hur vi ökar arbetskraftsutbudet.
Det ska löna sig att arbeta. Det håller jag med om. Samtidigt hjälper inga ekonomiska morötter i världen om du inte har den utbildning som jobbet kräver eller de svenskakunskaper som i stort sett alla jobb förutsätter.
Men visst ska det ställas krav. Alla har ett ansvar att bidra efter förmåga, och det gäller sannerligen inte bara de som idag har försörjningsbidrag eller någon annan ersättning. Orimligt generösa villkor kan också bidra till att minska arbetskraftsutbudet.
Sverige behöver få fler i arbete och därför är det viktigt att Paulina och andra i hennes situation kommer i jobb. Och det är lika viktigt att det inte finns villkor som gör det möjligt för människor att alltför tidigt byta ut portföljen mot golfbagen.
Lars Stjernqvist
Socialdemokrat, tidigare kommunstyrelsens ordförande, numera frilansande skribent och krönikör i NT