Den fjärde februari i år gick Rickard Andersson in på den Komvux-skola i Örebro där han själv varit elev under två perioder och mördade 10 personer, skadesköt sex människor och chockskadade flera hundra elever och lärare innan han tog sitt eget liv. En fruktansvärd händelse som kommer att leva vidare i många enskilda människors och familjers liv under lång tid framöver.
Flera av de skjutna, skadade och skrämda på skolan var invandrare. Vilket inte är konstigt. Det är så det ser ut på de flesta Komvuxutbildningar idag. Den mycket omfattande invandringen av lågutbildade människor från kulturellt, socialt och ekonomiskt mycket avlägsna regioner har skapat ett stort behov av grundläggande utbildning av vuxna personer för att de ska kunna arbeta och försörja sig.
Massmord är tack och lov något mycket ovanligt i Sverige. Att morden i Örebro får inverkan på den politiska situationen i vårt land är därför heller inte det minsta konstigt. Men dessvärre är den (parti)politiska debatten efter massmordet till stora delar erbarmligt inskränkt och på många sätt verklighets- och folkfrämmande. På kultur- och ledarsidor och i flera partier fokuseras framförallt på mördarens motiv. Det är otvetydigt så att jakten på motivet blir en pusselbit i den sedan länge pågående striden om SD: s roll och inflytande i den nationella politiken. Vilket är ett tröttsamt och upprepat fördummande inslag i dagens inrikespolitik.
Sverigedemokraterna är ett parti med rasistiska rötter. Inget snack om den saken. Under de senaste tjugo åren har SD stegvis vuxit sig allt starkare. Numera är man riksdagens näst största parti och samarbetar med regeringen. Alla de opinionsbildare av olika slag och i olika skepnader som nu lägger manken till för att skapa en bild av att mördaren Rickard Andersson hade rasistiska motiv hoppas på att en sådan bild av mördaren ska skada SD och indirekt även den moderatledda regeringen.
Tankekedjan är enkel. SD: s rasism har sporrat Rickard Andersson att bli en mördande rasist. Därför behövs en annan regering med en mer human framtoning som inte ställer grupp mot grupp. Liknande upplägg är mycket vanliga i partipolitiken och absolut inget jag moraliserar över. Det som är tokigt i det här fallet är att det envetna fokuset på SD gör att många helt tappar sans och balans. Ambitionen att försöka förena enstaka mördares motiv med en viss regering är kort sagt enfaldig.
Det finns självklart rasister i Sverige. Och det har funnits rasister i Sverige så långt tillbaka i tiden som historieforskningen kan ta oss. Föreställningar om att vissa människors födelseplatser/hudfärger/språk/religioner gör dem som grupp till sämre/bättre människor fastnar tyvärr i en och annan hjärna då och då. Självklart är jag på ett privat plan nyfiken på mördarens motiv. Men jag skulle aldrig drömma om att koppla samman en enstaka mördares motiv - rasism, skolhat, vapengalenskap, socialtjänsthat och/eller vilka andra sjuka tankemönster det kanske handlar om - med en viss regeringspolitik.
Vi har de stora invandringsrelaterade problem som vi har. Det är en helt absurd hållning att den angelägna diskussionen om lösningar och reformer för att åtgärda dessa problem borde tonas ner på grund av ett tragiskt våldsutbrott med flera invandrare som offer. Däremot borde flera partipolitiker och opinionsbildare kritiskt granska sitt språkbruk och sina grova påhopp och generaliseringar i de här sammanhangen. Inte för att sänka mordfrekvensen. Utan för vanlig och hederlig anständighets skull.