1946 års skolkommission är en av Sveriges viktigaste statliga utredningar någonsin. Den lade grunden till den sammanhållna enhetsskola, grundskolan, som infördes i Sverige under 50- och 60-talen.
Reformen medförde att utbildningsnivån i Sverige ökade snabbt, framförallt för de arbetarklassens barn som dittills fått en alltför kort, och ofta bristfällig, sex- eller sjuårig folkskola. Den innebar också en helt avgörande insats mot klassamhället. Alla barn – pojkar och flickor, rika och fattiga – skulle nu kunna samsas i samma skolor.
Min far Hilding, senare chefredaktör för Folkbladet, var en av ledamöterna. Själv hade han bara fått gå fem år i folkskolan och kände därför extra mycket för en stor skolreform.
Mindre känt är att kommissionen också förordade en mera progressiv pedagogik än den auktoritära och religiöst präglade kateder- och korvstoppningsundervisning som dittills härskat. Ambitionen var att göra skolan icke-konfessionell, vilket den också blev – med viss modifikation – i samband med den religionsfrihetslag 1951, som också lät människor lämna statskyrkan utan att gå in i ett annat religiöst samfund.
I religionsfrågan var dock kommissionen kluven, till och med inom partierna. Majoriteten medgav att undervisningsplanen innehöll en motsägelse. Den krävde att kristendomsämnet inte skulle stå i strid med ”det nutida samhällets krav på tankefrihet”, men slog ändå fast att en obligatorisk kristen morgonandakt skulle inleda skoldagarna och att skolan skulle innehålla kristendomsundervisning, inte ett bredare religionskunskapsämne.
En knapp majoritet ledd av ordföranden, S-statsrådet Josef Weijne, med bakgrund som lärare i Norrköping, vågade inte föreslå att den obligatoriska morgonbönen skulle bort. Minoriteten som krävde morgonbönens avskaffande bestod av bl a socialdemokraterna Alva Myrdal, sedermera statsråd och mottagare av Nobels fredspris, samt Hilding Färm!
Idag är frågan aktuell igen, fast på ett annat sätt. 90-talets friskolereform öppnade för religiösa friskolor. Själva undervisningen får inte vara religiös, men för övrigt är det fritt fram – i morgonböner, måltider, utflykter, fritidsverksamhet osv.
1940-talets argument är dock precis lika giltiga idag. Det är orimligt att offentligt finansierad och reglerad verksamhet i det allmänna skolsystemet ska tillåta religiös påverkan på barn. Vårt samhälle har blivit alltmer polariserat, politiskt och religiöst, och det för inget gott med sig. Alla ansträngningar bör gå åt motsatt håll, och bidra till ett samhälle där vi inte segregerar människor – och särskilt inte barn – efter religiösa eller politiska linjer.
Jag tillhör de socialdemokrater som är öppen för friskolor med alternativ professionell pedagogisk inriktning, som Waldorfskolor. Men att sortera barn efter religiösa linjer i skolan är lika illa som om vi skulle dela upp eleverna efter föräldrarnas politiska inställning och ha socialdemokratiska, borgerliga eller sverigenationalistiska skolor. Frågan är snarare om utredningsförslaget att enbart stoppa nya religiösa friskolor är tillräckligt ambitiöst.
Göran Färm, fd EU-parlamentariker (S)