Skattar vi skatter så högt att vi glömmer värdet på det som beskattas? Ibland verkar det nästan så. För mer än 15 år sedan avskaffades arvs- och gåvoskatten och för över tio år sedan gick förmögenhetsskatten samma öde till mötes. Tur är väl det.
Dessa skatter gav inga stora pengar till samhället, men drabbade landet negativt genom att företagare och entreprenörer flyttade till andra länder som erbjöd bättre förutsättningar. Riksdagen var enig om att ett avskaffande av arvs- och gåvoskatten var bäst för landet.
Det här påminner Amanda Wollstad och Anders Ydstedt oss om i nyutgivna Sörjda av ingen – saknade av få (Ekerlids 2020). Boken är en bra påminnelse om att vi bör lära av historien för att inte upprepa samma misstag.
Vänsterpartiets ekonomisk-politiska talesperson Ulla Andersson reagerar dock kraftigt på att boksläppet sker ”mitt i brinnande kris”, som hon skriver på Twitter (12/5). Men det är väl tvärtom helt rätt tillfälle att påminna om sådant som nöter mer på samhället än det ger tillbaka?
I boken lär vi oss att en av hennes partikamrater, Per Rosengren, gjorde flera inlägg i debatten och förklarade att Vänsterpartiet ställde sig bakom avskaffandet av arvsskatten. Även om V må vara för högt skattetryck vill man nog inte heller riskera att förlora stora skatteinkomster.
För i ekvationen som Wollstad och Ydstedt presenterar ter sig detta skattevurmande som Andersson ägnar sig åt bara dumsnålt. Tack vare avskaffandet av arvs- och gåvoskatten samt förmögenhetsskatten får vi behålla framgångsrika entreprenörer i Sverige. Det är viktigt, för dessa är med och investerar i andras företag och fortsätter låta Sveriges finanser växa.
Arvs- och gåvoskatten gav under det sista levnadsåret 2004 en intäkt till staten på 2,5 miljarder kronor. Det är mindre än två promille av alla skatteintäkter. Sverige har heller inte gått back för det. Trots att flera skatter sänkts eller tagits bort har intäkterna ökat med 620 miljarder kronor. Glädjande nog har ekonomin alltså vuxit mer än skatterna.
Naturligtvis blir den här perioden under och efter coronapandemin ett stort tragiskt undantag i den ekonomiska framgångssagan. Men det motverkar sitt syfte om man återinför skatter som hindrar företagare när de försöker ta sig tillbaka efter denna svåra kris.
Är avskaffandet av dessa skatter något unikt för Sverige? Verkligen inte. Norge avskaffade sin arvsskatt 2014. Många länder i Europa är helt utan arvsskatt och utanför Europa är Australien och Indien exempel på stora länder som inte har någon sådan. I de länder som fortfarande har kvar arvsskatten framställs den ofta som mycket komplicerad. Så var det också för Sverige. Skatteverket förordade avskaffande eftersom administrationen kostade mer än det gav.
Det kan ligga nära till hands att slentrianmässigt säga att de som har det gott ställt borde bidra mer än de redan gör. Men vi ska inte ta dem för givna. Familjeföretagen och de framgångsrika entreprenörerna behövs inom landets gränser. Det långsiktiga företagandet och framtidstron de bidrar med är precis vad vi behöver i dessa tuffa tider, utan dem vore vi klart fattigare.
Katarina O’Nils Franke är redaktionssekreterare i Axess, författare och ordförande i Högerpressens förening.