Den socialdemokratiska partiledningen gör nu vad den kan för att ta sig ur det hörn av demokratisk "tvångsblandning" där man riskerar att fastna om kritiken från de borgerliga partierna och SD vinner mark. Partiets problem när det gäller olika inslag i integrationspolitiken är i hög grad självförvållade. I en rapport från en av de arbetsgrupper för ny politik som S partiledning tillsatte efter valförlusten 2022 konstateras: "”Den ekonomiska, etniska och språkliga segregationen behöver brytas på en strukturell nivå vilket kräver att befolkningen blandas.” (1/11 2023)
Jonas Attenius är kommunstyrelsens ordförande i Göteborg. Han valdes in i S högsta ledning vid partikongressen för en dryg månad sedan. På en pressträff den 1/6 2025 instämde Attenius i behovet av ökad blandning i befolkningen. I en intervju med Aftonbladet sa Attenius att "Det är viktigt utifrån ett socioekonomiskt perspektiv att få blandning."
Kritiken från de borgerliga och SD är tillspetsad och väl svartvit i mina ögon. Så är det. Men det är ingen tvekan om att Socialdemokraterna på ett olyckligt sätt har antytt politiska åtgärder som för tankarna till helt andra länder och regimer än den svenska demokratiska välfärdsstaten. I en intervju med DN (29/6) säger nu Jonas Attenius att anklagelserna om att S förespråkar tvångsblandning av de invånarna i Sverige är "hittepå och bullshit" från kritikernas sida. Vilket som sagt tyvärr inte är sant.
Så här hänger det ihop: I sin iver att särskilja sig från SD har Socialdemokraterna halkat snett i integrationspolitiken. Viljan att fokusera på "sociala lösningar" istället för att enbart ägna sig åt beskrivningar av de stora samhällsproblem som den mycket omfattande utomeuropeiska invandringen har ställt till med är begriplig och välkommen. Däremot är det tokigt att lämpa över ansvaret för stora politikmisslyckanden på välfungerande och skötsamma medborgare.
I ett solidariskt och arbetsamt samhälle sköter människorna folkblandningen på egna och frivilliga sätt. Tvånget ska riktas mot staten. Statens uppgift är dels att bistå invånarna med en mycket låg invandring från ickevästliga regioner och länder. Vilket staten absolut inte har gjort på senare år. Dels ska staten ansvara för att högkvalitativa och, när så krävs, obligatoriska utbildnings- och arbetsmarknadsinsatser verkligen underlättar för invandrare som redan är här att steg för steg integreras i Sverige. Vilket staten heller inte har gjort.
Jonas Attenius inser själv hur det hänger ihop. I intervjun med DN liknar han det med ett "självskadebeteende för Sverige och politiken, att förvänta sig att någon ska kunna lära sig svenska om det kommer 100 000 samtidigt och alla samlas i fattiga förorter där väldigt få pratar bra svenska." (DN 29 juni 2025)
Det är viktigt och riktigt att Attenius och andra i S partiledning nu anstränger sig för att komma bort från allt vad "tvångsblandning" heter. Människor som arbetar hårt och som anstränger sig för att leva i lugna och trygga livsmiljöer ska inte behöva riskera att staten raserar tryggheten genom att spränga in öar av otrygghet i deras bostadsområden och skolor. Integrationen växer när fler människor bildar sig, bryr sig och betalar för sig.Däremot leder allt som luktar tvångsblandning bara till ökad segregation.
Widar Andersson är tidigare riksdagsledamot för Socialdemokraterna och tidigare chefredaktör och politisk redaktör för Folkbladet. Han skriver krönikor ur ett oberoende socialdemokratiskt perspektiv.