Åren runt 2015 var tiggeriet som mest omfattande i Sverige. Fler än 5000 människor från andra EU-länder slog sig ner och började tigga och bo på gatorna över hela Sverige. Och Sverige lät det ske. Sverige som vunnit sina lagrar på att mönstra ut tiggande och välgörenhet ur folkhemmet för att ersätta det med det "skötsamma och beskattade arbetets primat", (Lars Trägårdh i Sydsvenskan. 20 september 2022) , tycktes nu betrakta tiggande som ett identitetspolitiskt korrekt uttryck för fattigdom. Enligt detta synsätt vore ett förbud mot tiggeri synonymt med att förbjuda fattigdom. Vilket ansågs vara både omöjligt och omoraliskt. I svenskarnas ögon blev tiggandet emellertid ett uttryck för ett samhälle som vi inte ville tillbaka till. Vilket märktes i valresultat och i opinionsmätningar. Det på den tiden i breda folkgrupper avskydda partiet SD som var det enda riksdagspartiet som ville avskaffa tiggeriet växte starkt under flera år. I valet 2022 blev SD näst största parti i riksdagen.
Den 26 september 2024 tillsatte regeringen juristen och den tidigare statssekreteraren med mera Krister Thelin som utredare för att bedöma behovet av ett nationellt tiggeriförbud. Tidigare i veckan överlämnade Thelin sin utredning till justitieminister Gunnar Strömmer. Utredaren föreslår att det inte behövs ett nationellt tiggeriförbud. Enligt Krister Thelin är det tillräckligt med de begränsade möjligheter för kommunala tiggeriförbud som den Högsta förvaltningsdomstolen tidigare godkänt.
I ett kortsiktigt och pragmatiskt perspektiv är det lätt att förstå utredarens slutsats. Kontanter finns knappt längre.Tiggeriet är mer eller mindre avvecklat i stora delar av Sverige. Ur en annan och mer långsiktigt samhällsbyggnadskritisk vinkel finns det dock starka skäl för att stärka och skydda det "skötsamma och beskattade arbetets primat" med en lag som förbjuder tiggeri i hela vårt land. Inte minst kräver vårt säkerhetspolitiska läge ett förstärkt skydd mot försök från främmande stater att sätta tryck på våra gränser genom att arrangera folkvandringar av olika slag. Att ha ett tiggeriförbud på plats - där enskilda kommuner inte kan blunda för lagen - är otvivelaktigt en del av ett sådant skydd.
Klokt nog så gav regeringen utredaren i uppdrag att "utan ställningstagande i sak" lämna ett författningsförslag om ett nationellt förbud mot tiggeri. Krister Thelin föreslår ett tillägg i brottsbalkens 16: e kapitel: "Paragrafen ska benämnas 16 a § och innebär förbud för en person, att på allmän plats, tigga för sin försörjning. Påföljden ska vara böter."
En del av mina tvivel på utredningens huvudförslag bygger på att flera av de redovisade argumenten mot ett tiggeriförbud inte är särskilt pragmatiskt jordnära.Här förs till exempel långa resonemang om tiggeriets samband med "mänskliga rättigheter." Det är naturligtvis inte en mänsklig rättighet att tigga i Sverige. Än mer aparta är argumenten när det gäller diskriminering. Jag citerar några rader från regeringens hemsida 30 juni 2025: "Vad avser diskriminering bedöms romer alltjämt vara särskilt utsatta liksom kvinnor, barn och personer som har funktionshinder bedöms vara särskilt sårbara och riskerar att utnyttjas såväl i tiggeri som annan människohandel, något som alltså förstärker slutsatsen att det saknas tillräckliga skäl att införa ett nationellt förbud mot tiggeri." Ett i mina ögon obegripligt resonemang; på vilka sätt minskar diskrimineringen av romer genom ett fortsatt tillstånd att utnyttjas i tiggeriverksamheter?
Det svenska samhällets moraliska och folkliga tyngd bygger på arbete, skötsamhet och välfärdsstat. Det är på en sådan grund som det är möjligt att sluta bärande samhällskontrakt mellan medborgarna. Där finns också framtiden. Därför bör regeringen gå vidare med en lagstiftning som förbjuder tiggeri i hela Sverige.
Widar Andersson är tidigare riksdagsledamot för Socialdemokraterna och tidigare chefredaktör och politisk redaktör för Folkbladet. Han skriver krönikor ur ett oberoende socialdemokratiskt perspektiv.