Abort inte någon oproblematisk rättighet
Abort inte är svaret på problem som handlar om fattigdom, egoism och mäns makt över kvinnor, skriver Maria Hasselgren, Stockholms katolska stift, i sitt svar till Birgitta Ohlsson (fp) och Maria Weimer (fp).
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det är också mot den bakgrunden man ska se det nya helgonet Gianna Mollas beslut att avstå från en canceroperation när hon var gravid. Hennes beslut handlade inte i första hand om för eller mot abort. Utan om att ge sitt liv för en annan människa. Något de flesta föräldrar inte är främmande för när det gäller det egna barnet. Eller tycker Birgitta Ohlsson och Maria Weimer att det är något onaturligt?
I Sverige är det i det närmaste omöjligt att försöka närma sig ett problem utifrån något annat håll än det som är står på etablissemangets agenda. Det gäller inte minst abortfrågan. Det är inte accepterat att ens för en kort stund stanna upp och tänka tanken att fostret skulle ha ett eget liv. Detta trots att vi i Sverige i praktisk handling tillskriver det ett eget liv med en rad rättigheter. Åtminstone förväntas kvinnan ta viss hänsyn till fostret. En gravid kvinna översköljs av information om hur fostret skadas om hon röker, dricker, äter insjöfisk och så vidare. Särskilt i ett tidigt stadium av graviditeten. Är inte det en signal om att det liv hon bär inom sig har ett eget värde, en egen självständig status med vissa rättigheter? Alldeles oavsett vad svensk abortlagstiftning säger.
Senast i söndags sade filosofen Torbjörn Tännsjö, som förespråkar att man ska kunna sortera bort foster på vilka grunder man vill, i radions P1 att metoden att befrukta ägg utanför kroppen och sedan välja att plantera in dem med de mest önskvärda egenskaperna, så kallad preimplantatorisk genetisk diagnostik, är ett bättre sätt att sortera bort exempelvis svåra sjukdomar än att "döda fostren". Vi får inte säga det högt, men i praktiken lever vi alla i Sverige med dessa motsägelser i tanke och handling.
Vi önskar alla att de barn som blir till är efterlängtade och att föräldrarna har sociala, ekonomiska och känslomässiga förutsättningar att ta emot och uppfostra sitt barn. Det är till och med, menar kyrkan, varje människas plikt att bidra till att våra samhällen är så beskaffade att ingen ska se sig tvungen att göra abort, legal eller illegal. Vi menar att abort inte är svaret på problem som handlar om fattigdom, egoism, mäns makt över kvinnor och så vidare. Detta kan vi bara komma åt genom exempelvis ekonomiska reformer, att kvinnor får utbildning och på det sättet makt över sina liv. Något katolska kyrkan, inte minst i världens fattiga länder, är starkt engagerade i.
Det är vår katolska tro att livet är en gåva från Gud. Det är alltså ur vår synvinkel fel att avbryta det livet. Det må vara i elektriska stolen, orättfärdigt krig genom abort eller annat. Påven har outtröttligt protesterat mot allt detta. Liksom han utan att tveka fördömer sexuell exploatering av kvinnor och barn, ekonomiskt utnyttjande av illegala invandrare och fattiga människor; allt som förminskar människan och hindrar henne att leva ett gott liv ser han som en del av en dödens kultur som alla människor är kallade att bekämpa.
Det är djupt tragiskt att kvinnor - och för den delen män - hamnar i situationer där man ser sig tvungen att välja abort. Men det är också tragiskt att det i dagens Sverige är en omöjlighet att tänka tanken att abort kanske inte är en så oproblematisk rättighet som man vill göra det till. Vare sig för samhället, det ofödda barnet eller den enskilda kvinnan.