Aktiv vård i stället för passiv sjukskrivning
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Två olika huvudmän staten och landstingen ansvarar för stödet när man blir sjuk. Staten genom försäkringskassan för ersättning vid inkomstbortfall och landstinget för sjukvården.
Självklart skall dessa båda samverka och samordna resurserna för att nå bästa resultat men så är det inte. Enligt gällande lagstiftning får sjukvården och försäkringskassan inte samordna sina finansiella resurser.
Folkpartiet har under lång tid varit pådrivande för att ändra lagstiftningen så att denna finansiella samverkan (FINSAM) ska få ske. Under fem år på 1990-talet bedrevs försöksverksamhet med dåvarande sjukvårdsminister Bo Könberg (fp) som initiativtagare. Den efterföljande socialdemokratiska regeringen ville inte utöka försöken eller införa en permanent lagändring trots att socialstyrelsens utvärdering rekommenderade detta eftersom resultaten var mycket goda.
I stället inledde man ny försöksverksamhet i sex nya kommuner i stället för som tidigare i fem län. Finspångs kommun har ett av dessa försök som genomförs med mycket goda resultat. Ska 10-åriga försöksperioder som entydigt visar goda resultat vara nog för den socialdemokratiska regeringen? Man kan ta sig för panna för mindre.
Utvärderingen av FINSAM-försöken visar att finansiell samordning mellan sjukförsäkringen och sjukvården motsvarar 10 % av kostnaderna för sjukförsäkringen. I Östergötland uppgick dessa kostnader under år 2000 till mer än 1500 miljoner kronor. Om finansiell samordning mellan sjukvården och försäkringskassan enligt FINSAM-modellen genomförs skulle detta alltså kunna frigöra 150 nya millioner. Aktiv vård i stället för passiv sjukskrivning i primärvård, specialiserade insatser och rehabilitering skulle förbättra folkhälsan och öka livskvalitén för många människor.
I samband med förhandlingarna i riksdagen om den nationella handlingsplanen för utveckling av sjukvården ställde folkpartiet kravet att finansiell samordning mellan sjukförsäkringen och sjukvården snarast skulle genomföras. Riksdagen beslutade därefter att en proposition skall tas fram hösten 2001 så att riksdagsbeslut kan tas före årsskiftet. Därmed ska genomförandet kunna ske i hela landet.
Lokala förberedelser behöver därför komma igång så snart som möjligt också här i Östergötland. Det gäller också att bevaka att de nya ekonomiska resurserna som frigörs i sjukförsäkringen genom att vårdinsatser kan ske snabbare inte dras in till statskassan utan får användas till mera sjukvård och rehabilitering.
Med tanke på den utdragna historien runt denna, för oss i folkpartiet självklara och viktiga, reform finns naturligtvis misstanken att den socialdemokratiska regeringen hittar på något för att bryta överenskommelsen med folkpartiet.
Om denna olycka skulle ske kan vi bara lita till att väljarna i Östergötland i valet 16 september 2002 ställer saken tillrätta. Inte en dag borde någon, med hänvisning till brist på pengar, få vänta på vård.
Under lång tid har vi i folkpartiet också krävt att en vårdgaranti införs i Östergötland. Vi vill att varje person ska få en skriftlig garanti som ger vård inom tre månader mellan det att en diagnos har ställts till dess behandling görs.
Kan att inte den diagnostiserande kliniken klara detta så ska resurserna, för den aktuella vården, kunna följa patienten, till annan vårdgivare. Genomförandet av vårdgarantin beslutas i landstinget i Östergötland och det handlar om den politiska viljan hos socialdemokraterna.
Finansiell samordning med försäkringskassan skulle väsentligt underlätta införandet av en skarp vårdgaranti.