Skyddet och bevarandet av den biologiska mångfalden är en hörnsten i en ansvarstagande miljöpolitik. Möjligheten att vistas i skog och mark är för alla svenskar en självklarhet tack vare allemansrätten. 2009 lade den moderatledda
alliansen fram en strandskyddsproposition som är en naturlig fortsättning på en balanserad skogspolitik som värnar miljöaspekten samtidigt som den ger bra produktionsbaserade förutsättningar. Reformen reflekterar en hållning om att en god naturvård utgår från att människor som har erfarenheten och ägandet av skogen har ansvaret för skogsvården. Den som äger vårdar.
Målsättningen är också att staten ska vara en ansvarsfull markägare, men bör minska sitt ägande av skogsmark med hänsyn till miljö och landsbygdsutveckling.
Samtidigt som strandskyddet ska ge tydliga begränsningar för utbyggnad i högexploaterade områden, måste reglerna även vara anpassade för den mångfald och variation som inryms
i vårt avlånga land. Endast tio procent av Sveriges stränder är i dag påverkade av bebyggelse. Den obebyggda kusten och stränderna är 346 500 kilometer, eller motsvarande 8,5 varv runt jorden. I dag gäller samma strandskyddsregler i glesbygd som i storstädernas högexploaterade skärgårds- och kustområden. Detta får till följd att även om en glesbygdskommun lämnar dispens för strandskyddsregler ska länsstyrelsen göra en bedömning utifrån samma kriterier som gäller för exempelvis en ort på västkusten. Något orimligt kan tyckas.
Att kunna bebygga stränder i glesbygden är viktigt för att främja landsbygdsutvecklingen, turistnäringen och öka attraktionen för nyinflyttning. Ett mer ändamålsenligt strandskydd som på ett bättre sätt reflekterar skilda lokala och regionala förutsättningar är därför nödvändigt. Sveriges Kommuner och Landsting har nyligen lyft fram det orimliga i att strandskyddet appliceras på nästintill varje grönområde i vårt land, vilket försvårar för enskilda kommuner att bygga attraktiva bostäder i miljöer där det finns gott om utrymme till nybyggnationer.
Kombinerat med ett reformerat strandskydd krävs det tillgång till bra kommunikationer
i glesbygden för att skapa bättre förutsättningar för arbete och tillväxt. I detta sammanhang är bredbandsutbyggnad fortsatt en viktig del. Den förra regeringen tillsatte 2004 en IT-politisk strategigrupp för IT-infrastruktur och bredband. Detta bygger vi nu vidare på genom en särskild bredbandsstrategi som innebär att 90 procent av alla hushåll och företag bör ha tillgång till bredband om minst 100 Mbit/s inom tio år. Redan om tre år är vår målsättning att 40 procent ska ha tillgång till bredband med den hastigheten.
Strandskyddet är en viktig del i bevarandet av allemansrätten men för att det ska kunna fungera bättre krävs det större möjligheter till
variation och anpassning av dess tillämpning och utformning. Ett bättre utformat strandskydd gynnar inte minst glesbygden och dess förutsättningar.