I ett sent stadium har oppositionspartierna i Söderköping insett att planen att bygga bostäder i Brunnsparken och på Viggebyvägen är en ovanlig dålig idé. Det löser inte problemet med boende för äldre i kommunen samtidigt som projektet riskerar att bli dyrt för skattebetalarna. Staden har redan förlorat fem år på att utan ordentligt faktaunderlag binda sig vid detta ur alla synpunkter dåliga projekt.
Upphovet syns ha varit att Ramunderstaden saknade byggprojekt 2009 och ville få igång en byteskedja av bostäder. Detta kopplades utan någon analys till tanken på ”trygghetsboende” som riksdagsledamoten Barbro Westerholm föreslagit. Eftersom Ramunderstaden ägde all parkmark i kommunen fick man idén att bygga kommunala åldringsbostäder i Brunnsparken. Kommunen fick sedan stöd hos högre myndigheter för att intresset av kommunala bostäder för äldre vägde över miljövärdena i parken och att Viggebyvägen offrades.
En lös tanke, som sedan tydligen övergivits, var att kunna knyta samman husen med Birkagården och bygga ut den hemtjänstservice som fanns där. Men utan direkt kontakt mellan husen kan inte personalen användas gemensamt och alla transporter måste gå utomhus.
Men miljövärdena som offrades var inte det enda problemet. Det beräknas nu kosta cirka sex miljoner kronor att lägga igen Viggebyvägen samt anlägga nya p-platser och gång- och cykelstigar runt den nya tomten. Brunnsparken är helt klart mycket vacker, men också svårbyggd. Det är 15-20 meter lös lera ned till fast mark. De tänkta husen på fyra våningar och källare kräver därför omfattande pålningsarbete och avancerad källarkonstruktion: Båda sakerna dyrbara varför byggkostnader och hyror för åldringslägenheterna blir mycket höga.
Dessa faktorer vägde sannolikt tungt när Ramunderstaden beslöt att avsäga sig rätten att bygga i parken och lät budet gå till Riksbyggen. Inom sitt Bonumkoncept tänkte man där i stället bygga lyxiga och dyra bostadsrätter, som knappast riktar sig till äldre i kommunen. Om Ramunderstaden hade svårt att räkna hem projektet är det än svårare för Riksbyggen som måste betala marknadspris, cirka fyra miljoner kronor, för tomten och ersätta kommunen med cirka sex miljoner kronor för gatuarbeten med mera. Det är inte troligt att Riksbyggen kan få detta att gå ihop.
Det tragiska med hela historien är att politikerna slösat bort fyra år därför att ingen tagit ansvar för att göra grundarbetet. Det finns nämligen ingen ordentlig kartläggning av antal och åldersfördelning på kommunens ”pensionärer” samt var och hur de bor. Ändå finns det statsbidrag för att inventera var åldringarna bor och vilka lägenheter som för begränsad kostnad kan anpassas för milt rörelsehindrade. Partierna kommer säkert att skriva och tala om detta i valrörelsen, men tänk då på att de inte kollat upp verkligheten.
Det måste vara nog med ”förlorade år” och hög tid att börja i rätt ände. Riksbyggens Bonum-projekt är i sig välkommet i Söderköping men inte som en ”Ebberöds bank” för kommunen. Kommunen har ett ansvar för att kartlägga behovet av anpassade bostäder för våra äldre och se till att de också byggs. Däremot är det inte en kommunal uppgift att subventionera ett rent kommersiellt byggande som i vinstsyfte genomförs av privata intressenter. Både kommunen och Riksbyggen skulle vinna på att inte ingå ett avtal om att uppföra dyra bostadsrätter i Brunnsparken utan välja en bättre plats, till exempel brandstationstomten, för ett sådant projekt.